Tidigare höll Rasmus på med både fotboll och handboll parallellt. Efter ett tag blev det dock svårt att hinna med båda samtidigt. "När det inte var fotbollssäsong var handbollen igång. Så det var skönt att känna att jag var i bra form direkt när fotbollssäsongen började", säger Rasmus.
Det är en krispig eftermiddag på fotbollsplanen vid Klämman i Mantorp. Runtom ligger snön djup, men inne på planen lyser konstgräset grönt.
– Jag har spelat fotboll sedan jag var fyra eller fem. Jag har alltid gillat att göra saker, inte bara sitta hemma liksom, säger Rasmus Holgersson medan vi går över planen.
För Rasmus har intresset för bollsporter funnits där hela livet. Han har spelat både tennis och handboll, men hjärtat har alltid klappat lite extra för fotbollen. Idag är han målvakt i Mantorps FF P08, och sedan en bit in på förra säsongen ingår han även i klubbens A-lag. Det är just i mål han trivs som allra bäst.
– Det roligaste är egentligen att få rädda skott, att få rädda laget. Man är en viktig pjäs och ibland får man göra de där stora räddningarna.
Det var hos just Mantorps FF som Rasmus fotbollskarriär startade en gång i tiden. Han älskar fotbollen som sport, men allra viktigast är gemenskapen. Man vinner som ett lag och förlorar som ett lag, menar han.
– Jag har spelat här hela livet, så det är den föreningen jag har haft i hjärtat. Jag har inte tänkt så mycket på att själv byta för att utvecklas mer, utan jag har bara kört på och tyckt att det har varit väldigt roligt. Vi har haft bra tränare ända sedan vi började.
Det blir många timmar på fotbollsplanen för Rasmus. Just nu kör han dubbelträningar: två träningar i veckan med Mantorp FF och en till två träningar med IFK Norrköping.
Det märks att Rasmus brinner för sin sport. Han har tidigare varit en del av Östgötalaget, och nu i februari var han den enda målvakten från Östergötland som fick delta vid förbundets regionala läger för satsande spelare.
– Det är ett regionalläger i Lund där det är 40 utespelare och sex målvakter från de södra distrikten som får vara med. Det är många bra lag med, så det är kul. Man får lära sig mer om hur man blir proffs och så.
Och fotbollsproffs, det är precis vad Rasmus drömmer om att bli. I somras blev han kontaktad av IFK Norrköping, som ville ha med honom i ett av sina ungdomslag. Tidigare under året hade Rasmus varit på läger i Halmstad tillsammans med Östgötalaget, där en scout måste ha uppmärksammat honom.
– Det var kul, ett bevis på att man är ganska bra liksom. Det är Östergötlands största lag och ett allsvenskt lag som håller sig i toppen. Så det är roligt.
Mantorp FF kommer alltid att ha en speciell plats i Rasmus hjärta.
Från och med i sommar kommer Rasmus att ingå i IFK Norrköpings P16-lag. Redan nu tränar han med laget en till två gånger i veckan, parallellt med hemmalagets träningar. Till hösten börjar han även gymnasiet i Norrköping – NIU med inriktning fotboll.
– Det ska bli kul och nervöst. Det blir en ny, större stad med mer trafik. Mantorp är så lugnt och skönt. Att flytta hemifrån kan säkert kännas tufft i början när allt är nytt, men sedan när man har kommit in i det så kommer det bli bra. På helgerna kommer jag nog vara här hemma mycket.
Något annat som känns vemodigt är att lämna hjärtelaget i Mantorp.
– Det är verkligen en bra gemenskap i laget. Det kommer bli tufft, jag har ju har varit med dem länge. Men jag kommer fortsätta hålla koll och kolla på lite matcher. Sedan kommer jag ju att fortsätta hänga med kompisarna.
När man är målvakt gäller det att hålla fokus. "Det svåraste är väl att hålla för trycket kanske, när det blir viktiga matcher. Att man behåller lugnet och inte blir skakig, för då kanske det kommer ett skott och så missar man det och så blir det pannkaka av allt", säger Rasmus.
Nu blickar Rasmus framåt samtidigt som han ser fram emot den sista tiden med Mantorps FF. Han har många att tacka för att han är där han är idag.
– Mina föräldrar har ställt upp mycket, det är ju ett antal timmar som har spenderats i bilen till och från matcher och träningar. Och sedan måste jag säga tränarna som har utvecklat en, det är de som har gjort mig till den spelare jag är. Det är mycket dem jag har att tacka.