Östgötapendeln skulle avgå från Mantorp kl 11.59 på fredagen. Tåget var i tid – men en bit före stationen stannade det. Sedan rullade det vidare mot Mjölby, utan att stanna för att släppa av och på passagerare.
En av dem som nu tvingades vänta en halvtimme på nästa tåg var Frida, 13. Förseningen innebar att hon missade sin anslutning i Mjölby med fem minuter, i stället för att ha 25 minuter på sig att byta till Göteborgsbussen.
– Det gavs ingen som helst information om vad som hade hänt. Det kom bara upp en ny tid på tavlan, med nästa avgång, berättar Fridas mamma Louise.
Vi ringer Östgötatrafikens kundtjänst för att ta reda på vad som hände. Kundtjänsten hänvisar till trafikledningen, som konstaterar att det stämmer att tåget inte stannade – men har ingen information om orsaken.
Christer Ekelund, kommunikationschef på VR som kör pendeltågen, vet mer. Och det handlar inte om att lokföraren glömde stanna.
– Det var ett signal- och växelfel. Växeln låg fel och då fick lokföraren en stoppsignal. Det krävdes en omstart i signalskåpet för att kunna lägga om växeln och det gick inte att vänta på det, så föraren fick order att köra vidare på fel spår, berättar han.
I Mantorp finns det tre spår. Tåget rullade in på mittenspåret som saknar plattform, och därför gick det inte att stanna för att släppa av och på passagerare.
Hur vanligt är det att ett tåg inte stannar på en station där det ska stanna?
– Att en växel ligger fel händer ju då och då. Men att det blir så här är inte vanligt. Jag har jobbat här i nio år och har aldrig hört talas om det, säger Christer Ekelund.
Mamma Louise ringde Östgötatrafikens kundtjänst, som informerade om att det går att ansöka om förseningsersättning. För en försening på 30 minuter får man tillbaka halva biljettkostnaden.
– Det hjälper ju inte mycket när man missar sin anslutning. De borde ersätta sådana kostnader också. Nu var Bus4You jättesnälla och lät min dotter boka om kostnadsfritt till en senare buss, så det löste sig till sist, säger hon.
Louise är lite tveksam till att skicka sin dotter med tåget igen.
– Man känner sig ju inte jättebekväm med det, när det kan bli så här. Som barn är man ju lite orolig för att åka långa sträckor. Det här skapar en otrygghet för både förälder och barn.
Fotnot: Frida och Louise önskar vara anonyma och heter i själva verket något annat.