– Behovet av utbyggnaden är stort, så skulle den inte bli av är vi många som blir väldigt ledsna. Jag känner mig ända ganska trygg med att det här kommer att ordna sig, säger Py Jönsson, Mantorpsbo och ledamot av det nya storpastoratets (Fokungabygdens) kyrkoråd.
Leif Larsson, Mjölby, ordförande för kyrkorådet, ser ingen större anledning till oro.
– Mantorp ser väldigt mycket fram emot denna utbyggnad och Mantorp är en tillväxtbygd, så mycket talar för att detta är någonting som vi ska satsa på. Det är bara det att ärendet måste gå sin gilla gång.
Enligt Leif Larsson var beslutsunderlaget inte av den kvaliteten att det gick att ta ett snabbt beslut, vilket Mantorpsborna ville ha i slutfasen på indelningsdelegerades arbete i december månad.
Bristerna fanns, enligt Larsson, på den ekonomiska sidan.
– Det är ändå ett antal miljoner det handlar om som påverkar hela pastoratets totalbudget.
Bygglov finns beviljat sedan i somras och upphandling är gjord.
– Det ligger inne ett antal offerter men det går att uppdatera dem. Det är viktigare att ha ett ordentligt beslutsunderlag, menar Leif Larsson.
Indelningsdelegerade (överbryggande beslutsorgan mellan de gamla pastoraten och det nya som började verka 1 januari) förde Mantorpsärendet vidare till storpastoratets nya kyrkoråd. Det har i sin tur bollat över det till sitt fastighetsutskott som bereder ärendet.
Py Jönsson berättar att när en utbyggnad av Kyrkans hus var aktuell för 15–20 år sedan, så blev det med knapp majoritet nej.
Denna gång finns stort stöd på det lokal planet bland kyrkans förtroendevalda för en utbyggnad. Py Jönsson upplever inte heller att ambitionen motarbetas på andra håll i pastoratet.
Däremot tycker hon att utbyggnaden blivit lite missförstådd när den framställs som att det handlar om att bygga en ny kyrka.
Visserligen blir det en kyrksal på andra våning, men det främsta skälet för att bygga ut är att lösa den prekära situationen för vardagsverksamheten och arbetsmiljön.
– Vi vill satsa mycket på ungdomsverksamhet, men har inte plats. Vi har inga vettiga personalutrymmen, personalen har inget eget lunchrum, och den avskildhet som diakoniverksamheten kräver finns inte. Vi har totalt sett för små lokaler till den stora verksamhet som redan idag bedrivs för barn, ungdomar och äldre och som vi vill utöka.