När regnet vräker ner forsar dagvattnet från de hårdgjorda ytorna vid Depot Mantorp ner i röret och ut i diket. Anuschka Heeb är växtodlingsrådgivare.
– Det spelar ingen roll hur fina miljöinsatser vi gör inom lantbruket om de tillintetgörs av dagvattenöversvämningar. Det är nu under våren som lantbrukarna behöver komma ut på fälten för att bearbeta, så och gödsla. Och det går inte om marken är vattenmättad och inte torkar upp.
Det säger växtodlingsrådgivaren Anuschka Heeb som är frustrerad över att Mjölby kommun inte tar ansvar för dagvatten som rinner från samhällena och översvämmar lantbrukarnas åkrar vid skyfall.
– Det talas om tioårsregn och hundraårsregn när nya bostadsområden planeras. Problemet är att det under en enda dag kan komma 40 millimeter vatten som inte har någonstans att ta vägen om inte diken och dammar sköts.
Ett skyfall för några veckor sedan dränkte delvis åkrarna och försenade vårbruket.
Bara ett par veckor innan vi ses kom ett sådant skyfall som ledde till att en del åkrar översvämmades eller mättades så att vårbruket försenades.
Vi befinner oss vid utloppet till ett dike som leder dagvatten från Mantorp Depot under väg 206 vidare till en dagvattendamm där vattnet samlas och hindrar att marken nedströms översvämmas. För att det ska fungera måste dike och damm dimensioneras rätt och skötas. I det här fallet är det kommunen som ska se till att dammen kan ta emot stora mängder vatten. Dikena ansvarar lantbrukarna i olika dikningsföretag för.
– Dammen skulle ha varit urgrävd och rensad senast i mitten på april men som du ser är det fortfarande inte gjort, säger Anuschka Heeb. Och innan det görs är det ingen mening med att vi lagar skador i diken och på fälten.
Diket och dammen bortanför Anuschka Heeb måste grävas ur för att fånga upp dagvattenflöden.
Mantorp är en inflyttningsort och ju fler som vill flytta dit desto mer byggs det i Mantorp. Expansionen innebär att mark som tidigare kunnat ta hand om stora mängder regnvatten omvandlas till hårdgjorda ytor i form av köpcentrum, hus, vägar och parkeringar till exempel. Det i sin tur påverkar avrinningen till diken och dammar som anlagts för att inte åkrarna ska översvämmas. Och det finns långtgående planer på att Mantorp ska byggas ut ännu mer.
– Problemen med vatten på åkrarna har ökat de senaste åren, säger Magnus Arwidsson.
Han är en av lantbrukarna som hoppas på ett bättre samarbete med kommunen.
– Tidigare har vi behövt rensa dikena ungefär vart femtonde år. Med fler hårdgjorda ytor behöver vi göra det betydligt oftare. Och problemen ökar för varje utbyggnad.
Magnus Arwidsson är en av de lantbrukare som vill att kommunen ska ta sitt ansvar.
Han och flera andra lantbrukare anser att kommunen ska vara med och bekosta underhållsarbetet i dikena nedströms eftersom en stor del av vattnet kommer från samhället. Men trots flera års diskussioner har man inte kommit överens.
– Vi skickade ett underlag till kommunen om vilka tre dikesföretag det gäller, vilka som är delägare och hur procenttalen är fördelade redan 2019. Kommunen anlitade en konsult som skulle räkna ut hur mycket samhället påverkade vår bäck. Vi har inte fått svar på utfallet än.
Dikning av åkrar och ängar har en flera hundra år lång historia. Det började göras för att skapa bra odlingsmarker och öka livsmedelsförsörjningen i landet. Regler för dikning fanns redan på 1200-talet och i slutet av 1800-talet lades grunden för ett modernt regelverk om gemensamma åtgärder för att dränera åkermark.
Förr användes tegelrör när åkrarna dränerades. Senare förstärktes utloppen med plaströr.
Ett gammalt tegelrör vid ett utlopp från en åker till ett dike minner om äldre tiders dräneringsarbete.
– Sådana använde man när man dränerade åkrarna förr, berättar Anuschka Heeb. Idag gräver man ner långa plaströr med hål i.
Dikningslagarna har moderniserats genom åren men många dikningsföretag finns kvar sedan slutet av 1800-talet. I dem ingår markägare som berörs av en och samma vattenanläggning som ett dike, en damm eller en våtmark, ingår. Magnus Arwidsson är med i flera eftersom hans marker berörs av flera diken. Och det är till en del av dessa företag som kommunen bör bidra, antingen till underhållskostnaderna eller genom att fördröja dagvattenflödet
– När vi rensade den här sträckan som är cirka åtta kilometer kostade det dikesföretaget 200 000 kronor. Om vi måste göra det dubbelt så ofta som tidigare kostar det också dubbelt så mycket, säger Magnus Arwidsson.
Dikena ska kunna ta emot stora mängder vatten på kort tid.
Han önskar att kommunen ska planera in fördröjningsdammar när nya bostadsområden planeras så att lantbrukarna ska slippa de problem som beror på dagvatten från samhället.
– Ett annat problem är att översvämmad mark läcker mer näringsämnen, säger Anuschka Heeb. I och med klimatförändringarna med blötare vintrar och torrare somrar kan det ställa till ännu mer problem om inte kommunerna lär sig att hantera dagvattnet.