Det var Världsbokdagen som firades hela dagen lång. Eleverna hade fått lov att ta med sig dricka, frukt, kex, chips, eller vad man nu tycker är gott att tugga medan man läser. Gränsen gick vid godis.
-- Vi skrattar, läser och lyssnar till musik, sammanfattade Frida Franzén läget i gröngräset omgiven av klasskompisarna i fyran, Cissi Alf, Linnea Kenneryd och Kajsa Granberg.
Tjejerna hade gjort det riktigt bekvämt för sig på gräsmattan. Det var inte bara godsaker som de plockat med sig hemifrån utan också filtar, täcken och kuddar.
Frida plöjde igenom en serietidning när Corren kom förbi medan övriga tjejer på filten höll sig till vad som liknade äventyrsböcker.
Chipspåsen och serietidningen hade det gemensamt att de båda var tillåtna, men att det under dagen också skulle ätas riktig mat och läsas riktig litteratur.
Klämmestorpsskolan satsar inte på läsning bara på Världsbokdagen. Det är mycket finurligheter och sinnrik pedagogik på denna skola runt läsning, ord och språkbruk, förstår vi efter en pratstund med fjärdeklassarnas fröken, Iréne Svensson.
Hon visar "Klämmans" blinkande språkometer, lika fantastiska ordbankomat, det välfyllda ordkontot (med ett dagssaldo på 480 ord) och nämner kollegor som Berit Jonzon och skolbibliotekarien Lisbeth Larsson som omistliga kuggar i detta ordflödesmaskineri.
Språkometern står i korridoren och visar hur många poäng skolans klasser samlat ihop under våren i sitt forskande efter nya ord och månande om hyfsat språk.
Principen är att varje elev varje vecka ska komma med ett nytt ord, som denne resonerat med sin föräldrar om, och som eleven gör en mening av. Sedan klistras detta ord upp i korridoren och en del av dem hamnar i den vidunderliga mackapär som är ordbankomaten.
Det blir extrapoäng om språket i klassen varit vårdat och städat under veckan.
Det kan bli upp till tio extrapoäng men har det svurits och på andra sätt varit fula munnar blir det färre.
Lena Rothman, skolans rektor, säger att mycket vikt läggs vid att lära barnen använda ett vårdat situations- och miljöanpassat språk. Man uttrycker sig inte likadant på en sportläktare som i en kyrka.
Det som hon och lärarkollegiet upplever som jobbigt i detta arbete är att de känner sig motarbetade av massmedia och framför allt televisionen. Språket i teve, i program som till exempel "Midgård", tycker de har blivit förskräckligt. Det finns inga spärrar längre.
Någon form av protestaktion kan väntas från "Klämmans" personal till hösten. Formen grunnas det på.
-- Vi vill ju inte bli betraktade som gnällspikar, säger Lena Rothman.