När drömtomten på landet utanför Mantorp plötsligt dök upp, slog de till direkt. Då hade familjen Lindqvist aldrig kunnat föreställa sig att de skulle kunna titulera sig som "grisfantaster" ett par år senare.
– Det tog bara några veckor innan vi förstod att vi kunde bjuda in till vildsvinssafari på balkongen, skrattar mamma Joline Lindqvist.
Familjen har lärt sig exakt hur grisarna rör sig, var de sover och vad som lockar fram dem. Joline skissar snabbt upp rutten på ett papper.
– Deras väg gick förut rakt genom tomten, men nu har de lagt om stigen runt huset istället.
Mötena med vildsvinen är så många att de är svåra att räkna. Höst och tidig vår ser de djuren nästan dagligen. När det odlas ärtor eller majs på åkrarna intill är det rena rama grisfesten utanför fönstren.
– Sist vi såg dem räknade vi till tre stora och 16 smågrisar, men sen dess tror vi att de har fått en kull till. En gång när vi kom hem stod hela gänget på baksidan och de reagerade inte förrän barnen sprang dit. De var kanske femton meter bort bara, så de är i motsats till vad man brukar höra inte alls skygga. En annan gång när jag och grannen var på kvällspromenad var det plötsligt bara grisar överallt. Jag har nog aldrig blivit så rädd i hela mitt liv och sprang för livet, berättar Joline.
Men, trots att grisarna är närgångna har de aldrig varit aggressiva. De och familjen har snarare lärt sig att leva sida vid sida, med den respekt för varandra som det livet kräver. Joline väljer att inte gå ut alls när det har blivit mörkt ute och barnen eller hunden Mio får inte vistas i skogen efter skymning. På raksträckan nedanför huset är det inte ovanligt att bilarna gasar på lite extra och visst smäller det till ibland. Förra hösten kolliderade en bil med fyra grisar på en gång.
– Förutom trafikfaran så förstör de ju i trädgårdarna också – en granne fick hela sin fina trädgård uppbökad förra året. Jag skulle gärna vilja odla lite här också, men då måste vi få upp staket, annars går det ju inte.
Kontakten med jägarna i området är tät – Joline tipsar om hon ser något vildsvin som verkar skadad eller när de har blivit ovanligt många. Men trots vildsvinens närvaro och de problem som de orsakar, kan hon inte låta bli av fascineras.
– Jag är sån djurvän och ser ju egentligen att de gärna får vara kvar. Men ibland blir det för mycket.