Anna-Karin och Maria firade nyligen ett år med torpet. I början av juni i fjol blev drömhuset deras.
Det är lätt att missa det vackra torpet strax utanför Mantorp, men i den frodiga grönskan gömmer sig en lantlig sommaridyll. Ur hemmajobb och pandemipräglad tristess såddes ett längtans frö. När Maria först lade ögonen på annonsen var det kärlek vid första ögonkast.
– Det sa bara tjong i magen.
För ett år sedan slog de till. Ur detta längtans frö växte ett nytt äventyr fram. Maria och Anna-Karins drömtorp har över 200 år på nacken. Huset byggdes 1810 och flyttades till sin nuvarande plats under 1950-talet.
Men ett såpass gammalt hus kom inte utan utmaningar. Att få in nya vattenledningar och tidsenliga elkontakter krävde en insats. Torpet var dock mödan värd, för paret vill kunna njuta av fritidshuset oavsett årstid.
Hur skulle ni beskriva torpet för någon som aldrig sett det?
– Jag skulle säga att det är lantligt och romantiskt. Allt handlar om att bevara det gamla. Det får inte bli modernt överhuvudtaget, menar Maria.
Uppdelningen är tydlig. Maria har idéerna och Anna-Karin ser till att de blir verklighet. Maria har ryggproblem, vilket gör att hon är oförmögen att hjälpa till i det fysiska arbetet. Båda tycks dock ense om hur de vill ha det. Från golv till takbalk är torpet målat i vitt, och inredningen består främst av loppisfynd. Linne, fårskinnsplädar och kompletterande toner av ockragul ger det lilla torpet en prydlig men välkomnande atmosfär.
Utöver torpet rymmer tomten även några mindre bodar. Längs den röda fasaden till utedasset står en bänk med tvål, tvättskål och handduk. Inte bara vasen pryds av blommor, det gör även porslinet.
Vad är ert bästa tips för att lyckas med inredningen?
– Det är viktigt att ha en röd tråd – det får inte bli för spretigt. Personligen tycker jag att man ska ha en genomgående ton genom rummen, även om man kan bryta av med utstickare med, säger Maria.
Svårast, enligt Maria, är att tvingas be om hjälp. Som tur var har paret grannar och vänner som gärna hjälper till.
Om ett par veckor ska huset få en ny skrud. En bekant ska hjälpa kvinnorna att måla torpet i Falu rödfärg. Längs taket löper gammeldags enkupigt tegel och snart kommer fönstren att prydas av snickarglädje. Torpet omsluts av en lekfull växtlighet. Trädgården är charmigt pittoresk och har gjort mer än en trädgårdsentusiast lyrisk.
– En vän till mig är trädgårdsmästare. Han blev helt galen när han såg vår tomt, berättar Anna-Karin.
En tidigare ägare av torpet hade stort intresse för växter. Hon lade grunden till vad som idag är parets högst skattade plats.
Torpet har några år på nacken. Det byggdes redan år 1810.
Vanligtvis bor paret i en lägenhet i Linköping, men sedan torpet införskaffades tillbringar de så mycket tid som möjligt där. Förr bodde Anna-Karin i hus, men dagen flyttlasset bar av till stan lovade hon sig dyrt och heligt att hon aldrig skulle klippa en gräsmatta igen. Hon är därför förvånad över hur kul hon idag tycker det är att sköta om tomten. Under det gångna året har Anna-Karin funnit en ny favoritsyssla – att ta sig an grönskan med trimmer.
I våras var första gången de hade möjligheten att skörda frukten av det hårda trädgårdsarbetet.
Vad har varit den absoluta höjdpunkten än så länge?
– När vi lagade Janssons frestelse i järnspisen i julas!
Det röda huset med vita knutar må se ut som en midsommarnattsdröm, men kyliga vintermornar framför brasan tillhör det bästa paret vet.
Maria och Anna-Karin driver ett Instagramkonto där de delar med sig av resan. Trogna följare har kunnat ta del av projektet från dag ett. Genom sociala medier har de såväl funnit ny inspiration som inspirerat andra. Många har lämnat uppmuntrande kommentarer. En kvinna frågade dem hur det kändes att bo i ett vykort.
Och svaret till den frågan lyder kort och gott: fantastiskt.