Flygresan var lång. Aptiten fick stå tillbaka för nervositeten. En augustidag förra året tog planet mexikansk mark. I 47-gradig värme, som ensam lintott var Christian en katt bland obegripliga hermeliner.
Han skulle ha börjat sista året på gymnasiet men valde i stället att åka ett år som utbytesstudent. Valet föll på Chihuahua i norra Mexiko. Spanien tyckte Christian kändes för nära Sverige.
- Jag ville ha lite mer äventyr, berättar han.
Idén om att åka utomlands ett år fick Christian av några kompisar som tidigare hade varit utbytesstudenter i Europa.
Med farfar som medlem i Mjölbys Rotaryklubb ordnades snabbt informationspapper och ansökningshandlingar om utlandsstudier fram.
Christian var för gammal för att söka till de engelskspråkiga länderna och efter en tids funderingar kom han fram till att spanska kändes rätt. I Mexiko var han en av endast tre svenska utbytesstudenter. I Chihuahua var det bara han.
En privat katolsk skola ansåg värdfamiljen vara lämplig. Klockan sju på morgonen hölls morgonbön och på skolgården fanns vakter.
- Allt var mycket hårdare än här hemma. Om man kom för sent eller rökte kunde man bli avstängd några dagar. Misskötte man sig rejält eller inte klarade proven så var det hejdå på heltid, säger Christian och viftar med handen i motande gest.
På Christian ställdes inga krav. När klassen hade lektion satt han bara med och övade på spanska glosor.
- När det var prov fick jag gå hem. Skolan såg det bara som en bonus att ha mig där. Inflytande ifrån andra länder ökade deras anseende.
I dag pratar Christian flytande spanska.
- Känslan av att kunna göra mig förstådd och slippa förklara två gånger kom i januari efter cirka fem månader. Det var härligt!
Christian berättar ivrigt om sina upplevelser medan bildspel efter bildspel illustrerar hans mexikanska liv på laptopens skärm. Framför mig har han placerat en kartbok som han pedagogiskt pekar i för att visa var vi befinner oss.
Turkosblå hav och vita sandstränder blandas med jättesköldpaddor, historiska platser, fattiga och rika.
- Alla borde ta chansen att åka iväg som utbytesstudent. Jag har vuxit enormt som person, förklarar Christian som är oerhört tacksam för allt stöd både från Rotary och från sin familj.
Han har fått vänner över hela världen och så snart som i december ska ha till Brasilien för att besöka några av dem.
- Men, visst har det funnits jobbiga perioder också. Särskilt i början när jag inte hanterade språket.
Under tiden i Mexico bytte Christian familj tre gånger. Det är en del av Rotarys idé att man ska få uppleva livet i olika familjer.
- Det var lite besvärligt att lära sig alla nya namn. Med varje ny familj kom en ny mormor, en ny moster och nya kusiner.
Det Christian kommer att sakna mest är alla kompisar men också den öppna mentaliteten hos mexikanarna.
I utbyte mot Christian fick familjen hemma i Mantorp en brasiliansk student boende hos sig.
Det är dock inte helt gratis att åka som utbytesstudent. Christians föräldrar betalade 32 000 kronor för flygbiljett, försäkring och informationsmöten. På plats fick Christian fickpengar ifrån Rotary men kassan utökades med jämna mellanrum med bidrag hemifrån.
- Man hade nog kunnat leva billigare än vad jag gjorde, men man vill ju resa lite i landet när man väl är där.
Att välja ett land i Europa är dock något billigare.
Till hösten börjar Christian sitt tredje år på Dackeskolans el-data program.
- Det känns lite segt att komma igång igen. Särskilt eftersom det gäller slutbetygen i år. Men det är trots allt skönt att vara hemma, säger Christian och prisar svenska jordgubbar och mammas köttfärssås.
Christian visar mig några souvenirer. Den mexikanska flaggan är given liksom några exemplar av den välanvända skoluniformen. Två enorma sombreros fick bli handbagage på hemresan.