Vanligtvis trängs tävlingsbilarna med tusentals besökare bland depåerna. I år är det betydligt lugnare än det brukar. På två av alla tomma stolar sitter Sissela Lidebjer och Matilda Bertignolli.
– Jag är förare. Jag kör en hundkoja i tusenkuppen. Vi har varit ute och tidstränat, vi ska köra race i eftermiddag. Det är kul att äntligen få komma ut på banan, för det är första tävlingen vi över huvud taget får köra, säger Sissela Lidebjer.
Mikael Andersson som är banansvarig springer runt bland depåerna med ett leende på läpparna, trots de annorlunda dagarna.
– Det är jättekul att i dessa tider kunna genomföra tävlingen som har gått i massor av år. Vi är jätteglada och nöjda, säger Mikael Andersson.
Det han tycker är roligast med festivalen är alla de gamla bilarna. Blandningen med fordon från olika årtionden är häftigt tycker han. Vissa är så gamla som från förkrigstiden.
– Det jag som är jättenördig saknar är bilutställningen. Märkesklubbarna som brukar få åka nu när det är lunch och de får själva ratta runt racingslingan.Vi får hoppas på nästa år, att vi kan göra fullvärdigt med publika evenemang då.
Lars-Gunnar "Vegas" Johansson sitter under sitt tält och väntar på nästa race. Han kommer från Anderstorp och har varit på festivalen under många år. Lars-Gunnar tycker att det är lite tråkigt att det är så dött och inga besökare.
– Men vi är ju här för att köra bil. Man tittar inte på publiken som står vid sidan.