Helena valde att flytta ut till landet när hon gick in i väggen. Då insåg hon att hon behövde en paus från "bruset".
– Jag har egentligen aldrig varit någon lantis, haft någon dragning till att bo på landet eller velat ha mina hästar hemma. Jag har velat ha det bekvämt, berättar Helena Pettersson, där hon sitter på verandan till sitt lantliga torp.
Hon växte upp i Nyköping där hon även bott majoriteten av sitt vuxna liv. De senaste 15 åren har hon pendlat till Stockholm för sitt arbete inom finansbranschen. Ner till Östergötland flyttade hon först för fyra år sedan, under våren 2017.
– 2016 blev jag ganska sjuk, jag gick in i väggen. Då kom tankarna att "jag kanske måste lugna ner mig". Jag hade haft flera hästar under flera år och samtidigt jobbat heltid och livet gick som i ett ekorrhjul. Jag sov liksom aldrig.
När dottern flyttade ner till en gård i Linköping började Helena gå i samma tankar.
– På vårkanten 2017 blev det ett hus ledigt på samma gård, så jag lämnade Nyköping och flyttade från det som alltid varit hemma.
Och redan efter tre månader insåg Helena att hon hade hittat hem. Det var undanskymt i Östergötland hon skulle bo, konstaterade hon. Tillbaka från sjukskrivningen kom hon ganska snabbt.
– Jag älskar att det alltid händer saker på mitt jobb och att det är ett högt tempo, men jag älskar också att få komma hem till det här lugnet. Det är en sådan himla kontrast.
Helena tycker om trädgård och odling, men hon belyser att hon inte är nitisk.
Förra våren köpte Helena sitt nuvarande torp utanför Mantorp, där hon nu bott i drygt ett år. Trots det är hon fortfarande kvar på samma jobb i Stockholm.
– Innan pendlade jag ju med tåg mellan Nyköping och Stockholm och sedan mellan Linköping och Stockholm. Det är inte så mycket längre nu. Tåget har dessutom alltid varit min plats där jag fått en andningspaus för att sedan kunna komma hem med ny energi.
Hon tar en klunk ur kaffekoppen och blickar ut över trädgården. Det är en lantlig idyll, men bekvämligheterna har blivit bra mycket färre sedan flytten dit.
Helena på sin veranda. Här sitter hon gärna med en kopp kaffe.
– Jag har inget badrum utan lever med utedusch. Den här varma årstiden är det inga som helst problem och jag kommer fortsätta ha utedusch även när jag har ett badrum, men på vintern blir det lite kallt. Förra året duschade jag där sista gången på nyårsafton, sedan frös vattnet.
Torpet har även utedass, något som heller inte är optimalt när det är vinter och många minusgrader. Samtidigt tycker Helena att även det funkar.
– Jag har aldrig sett det som ett besvär, det är inte så jobbigt. Det jobbigaste är nog i sådana fall att inte ha tvättmaskin. Jag behöver åka till min dotter och tvätta.
Helena och hunden Scooby framför det lilla torpet utanför Mantorp.
Men i höst kommer byggnationen av ett badrum med förbränningstoalett, tvättmaskin och badkar påbörjas.
– Jag har faktiskt inte större krav på bekvämligheter än så. Det är klart att det inte är jättekul när vattnet fryser, men jag har ju valt att leva under de här omständigheterna.
Helena beskriver torpet som väl omhändertaget och någon omfattande renovering har därför inte skett sedan inflyttningen. Den mesta tiden för fix och pyssel har hon lagt i den 3000 kvadratmeter stora tomten, där hälften är trädgård.
Helena har sedan inflytten till torpet monterat ett växthus i trädgården.
– Jag har gjort i ordning rabatterna och byggt ett växthus. Jag är inte jättenitisk, men jag tycker det är roligt att odla. Tomaterna har blivit en djungel så växthuset kom man inte ens in i ett tag, skrattar Helena.
Det märks att hon trivs med livet i torpet.
– När jag kommer ut hit kan jag bara släppa allt. Det är bara jag, fåglarna och hunden. Det är otroligt vilsamt.