Madeleine Valenzuela nattvandrar tre av fyra helger, Ă„ret runt.
Men först en kopp kaffe hemma hos Madeleine Valenzuela, som bor granne med skolan i Veta. Hon Àr en av nattvandrarna och kan berÀtta mer om bakgrunden till att ett gÀng förÀldrar engagerar sig i de unga frÄn Mantorp. Alla har inte barn i Äldrarna som Àr ute pÄ kvÀllen, sÄ varför gör de det hÀr?
â Vi vill vara trygga vuxna i samhĂ€llet och vi vill att det Ă€r tryggt i Mantorp, sĂ€ger Madeleine.
â Det Ă€r Ben Blomkvist, Anne Ă hsberg, Lina Tilly, Jenny Helmer och sĂ„ jag, sĂ€ger Madeleine. Det hĂ€nder att det kommer till nĂ„gon mer ocksĂ„ som vill se vad vi gör.
â Inte en enda av oss kĂ€nner de andra tidigare, men de Ă€r mina vĂ€nner nu. Vi kanske aldrig hade mötts annars, men fungerar bra som grupp och kan prata om allt. Och jag saknar dem nĂ€r vi inte trĂ€ffas.
SjÀlv nattvandrar hon oftast tre av fyra helger Äret runt. Det kan vara fredag eller lördag kvÀll, det varierar, men mÄlet Àr att vandra tre gÄnger i mÄnaden. Och minst tvÄ ska man vara.
Nattvandrarna Àr en ideell förening. Mantorpsgruppen bildades som en undergrupp till SkÀnningegÀnget i mars 2019.
Mantorpsgruppen började nattvandra i mars 2019. Det var en mamma som drog igÄng via skolrÄdet att de skulle börja. Det var ganska mycket stök pÄ nÀtterna i Mantorp dÄ. De kontaktade nattvandrarna i SkÀnninge för att fÄ veta mer.
â Det hölls tvĂ„ infotrĂ€ffar och jag var med pĂ„ den ena. Vi gick ut tillsammans med dem och hade stöttning sĂ„ att vi fick se hur det var att gĂ„ â och just den helgen var det vĂ€rldens största biltrĂ€ff pĂ„ Mantorp Park, Gatebil. SĂ„ det var riktigt Gröna Lund dĂ€r borta, sĂ€ger Madeleine med ett skratt. Och sĂ„ var det den hĂ€r mamman som dragit i trĂ„darna och jag och en mamma till som startade en egen grupp med hjĂ€lp av nattvandrarna i SkĂ€nninge, vi blev en undergrupp till dem.
â Nu har det blivit jag som lĂ€gger ut pĂ„ Facebook och hĂ„ller lite reda pĂ„ var jackorna Ă€r och sĂ„, men vi hjĂ€lps Ă„t och gör lika mycket. Vi Ă€r ungefĂ€r fem som vandrar.
Det ösregnar nÀr vi ger oss ut i mörkret, fr v Madeleine Valenzuela, Ben Blomkvist och Lina Tilly. HÀr krÀvs bÄde understÀll och nattvandrarjackan.
Klockan nÀrmar sig 22 och det Àr dags att trÀffas. Regnet tilltar och det vrÀker verkligen ned.
â Vi trĂ€ffas vid Gulfmacken och gĂ„r först ned till KlĂ€mman eller resecentrum, sĂ€ger Madeleine. Ibland blir vi stĂ„ende nĂ„gonstans och pratar med ungdomar i flera timmar. Sedan gĂ„r vi bort till City Gross och kollar lĂ€get. Och kanske ocksĂ„ till resecentrum, om det Ă€r nĂ„gra dĂ€r.
â Vi tycker allihop att vi gör skillnad och vi finns dĂ€r som en trygg punkt för ungdomarna, om de bara behöver prata eller om det hĂ€nder nĂ„got kan vi stötta och hjĂ€lpa eller hĂ€mta förĂ€ldrarna. Eller ocksĂ„ pratar vi bara skit med dem.
â Vi försöker fĂ„ dem att tĂ€nka ett steg lĂ€ngre Ă€n bara att "det Ă€r kul att göra det hĂ€r nu", att tĂ€nka pĂ„ vad som kan hĂ€nda sedan. Som "tĂ€nk pĂ„ barnen som ligger och sover, dĂ€r du stĂ„r utanför och spelar sĂ„ högt att de vaknar. Ni kanske kan vara pĂ„ en annan parkering?"
Alla som nattvandrarna stöter pÄ vill ha en klubba, det har blivit ett bra sÀtt att börja prata.
Nu svÀnger vi in vid Gulfmacken och trÀffar Ben och Lina, som ocksÄ ska vandra i kvÀll. Vi tar gÄngvÀgen nedför en backe mot KlÀmman Arena och nÀr vi nÀrmar oss ser vi ljusen frÄn bilar pÄ parkeringen.
Alla tre gÄr fram och hÀlsar pÄ de tjejer och killar som stÄr och pratar. "Hej, behöver ni hjÀlp i kvÀll, vi Àr ute, ni hittar oss lÀtt." Godisklubborna som nattvandrarna har med sig Àr eftertraktade, alla vill ha.
Klubborna Àr nattvandrarnas sÀtt att fÄ kontakt. De tyckte först att det kÀndes lite konstigt, men nu fÄr de frÄgan av alla de pratar med: "Har ni klubbor, har ni klubbor?".
â Nu mĂ„ste vi ha med oss klubbor nĂ€r vi gĂ„r, sĂ€ger Madeleine. Vi har tidigare köpt sjĂ€lva, men nu har vi fĂ„tt klubbor frĂ„n City Gross. Det Ă€r vi vĂ€ldigt glada för, det gĂ„r Ă„t mycket.
Det blir en rejÀl promenad under en kvÀll. Den normala rutten gÄr frÄn Gulf via KlÀmman och bort till Depot Mantorp. Och tillbaka igen. Om det Àr folk vid resecentrum, kanske Àven dit.
Bara tvÄ av nattvandrarna har barn i de Äldrarna som brukar vara ute, men de tÀnker allihop att som Mantorpsbor kan de hjÀlpas Ät.
â Vi vill inte att det Ă€r stökigt i Mantorp. Vi vill inte bara klaga pĂ„ Facebook, utan göra nĂ„got, förklarar Madeleine, Ben och Lina. En del ungdomar Ă€r lite korttĂ€nkta, testar grĂ€nser och har inte sĂ„ mycket respekt. Vi vill se sjĂ€lva hur det Ă€r. Och vi tror pĂ„ vuxennĂ€rvaro, sĂ„ vi gĂ„r ut och snackar med dem, ser om vi kan förĂ€ndra nĂ„got.
â Jag har ju smĂ„barn, sĂ€ger Madeleine, sĂ„ jag Ă€r van att inte fĂ„ sova (skratt) och har jobbat obekvĂ€mt i mĂ„nga Ă„r. Jag Ă€r ocksĂ„ van att jobba kvĂ€ll och natt, det hĂ€r Ă€r inte sĂ„ jĂ€ttejobbigt.
"Hej, har ni det bra?" Ben Blomkvist kollar lÀget med nÀrmast Marius Olsson, Felicia Nilsson, Fabian Mohlin och Maja Svensson. Svaret blir: "Det Àr lite kallt, men vi har det mysigt".
Vi lÀmnar parkeringen vid KlÀmman och rundar idrottshallen. Under tak sitter tvÄ tjejer och tvÄ killar och pratar. De morsar vant pÄ nattvandrarna. LÀngre bort ser vi ljusen frÄn en liten karavan med bilar. Vi fortsÀtter mot parkeringen vid Depot Mantorp.
â Nu har det ju inte kommit sĂ„ mycket snö Ă€n, sĂ„ det har inte blivit sĂ„ mycket sladdande, förklarar Madeleine. Om det Ă€r frost ute hörs det i hela Mantorp.
â Det finns mĂ„nga bilar hĂ€r i trakten och de Ă€r otroligt duktiga och lĂ€gger mycket tid och pengar pĂ„ sitt intresse. Det Ă€r vĂ€ldigt driftiga ungdomar. BĂ„de tjejer och killar kör epa, deras förĂ€ldrar har gjort det ocksĂ„. Och de Ă€r asduktiga pĂ„ att meka med bilarna.
Madeleine kan kÀnna igen sin egen uppvÀxt i SkÀrblacka, dÀr var det moppe som gÀllde. Nattvandrarna gÄr en runda pÄ Depot-parkeringen. NÄgra bilar snurrar lite, men det Àr lugnt, sÄ vi vÀnder tillbaka mot KlÀmman.
Det har inte kommit nÄgon snö att tala om Àn, sÄ det Àr stilla pÄ Depot Mantorp-parkeringen. Annars Àr platsen rÀtt sÄ kÀnd för att man trÀffas och sladdar.
â Just nu Ă€r det ett ganska stort gĂ€ng i Mantorp. De Ă€r kanske som mest 20-30 som trĂ€ffas, mĂ„nga av dem killar mellan 14 och 16 Ă„r. Det hĂ€r gĂ€nget Ă€r ganska nytt för oss, sedan i höstas.
â Vi tycker det Ă€r hĂ€ftigt nĂ€r vi kan mötas pĂ„ halva vĂ€gen och de visar respekt och att de lyssnar pĂ„ vad vi tycker. De mĂ„ste ocksĂ„ fĂ„ vara ute.
Tillbaka vid arenan sitter de fyra kvar under taket och pratar. Det Àr nÄgra fÄ plusgrader och regnet har upphört.
Snart Àr vi tillbaka pÄ Gulfmacken, klockan Àr strax halv ett. Det har varit en trevlig kvÀll, med en skön gemenskap i gruppen. Dessutom fick vi en rejÀl kvÀllspromenad.
Billjusen glimmar i vattenpölarna nÀr en liten karavan drar förbi.
Det Àr tydligt att nattvandrarna stÄr utanför det vanliga vuxenlivet, de skÀller inte pÄ de yngre utan Àr mer en trygg punkt.
â Det gĂ€ller att lĂ€ra kĂ€nna alla och vara justa, sĂ„ Ă€r de justa mot oss. Vi mĂ„ste bete oss sĂ„ att vi förtjĂ€nar respekt och förtroende. Men ser vi att de hittar pĂ„ nĂ„got dumt sĂ€ger vi det och försöker fĂ„ dem att förstĂ„ och tĂ€nka ett steg lĂ€ngre. Och vi lyssnar nĂ€r nĂ„gon vill prata.
â Nu trĂ€ffar vi ibland de som blivit lite Ă€ldre, som kommer och vill berĂ€tta att de gĂ„tt vidare i sitt liv. Att de mĂ„r jĂ€ttebra, har drömmar och siktar pĂ„ körkortet. Det Ă€r sĂ„ hĂ€rligt och fantastiskt att de vill dela det med oss!