Hon är den förste att beklaga det faktum att allt färre föräldrar väljer familjedaghem för sina barn, något som Corren skrev om i går.
- Det är himla bra att det finns alternativ och valmöjlighet inom barnomsorgen, barn är olika och familjer har olika behov. Men det verkar som om många förstagångsföräldrar inte ens vet att vi existerar, konstaterar hon.
Och faktiskt håller Agneta just nu på att skola in unga fröken Cajsa vars föräldrar inte hade en tanke på familjedaghem när det var dags att planera barnomsorg.
- Vi bor alldeles nära Wasa förskola och var helt inställda på att få en plats där. Men det var fullt och när vi erbjöds dagbarnvårdare blev jag lite snopen över att de fortfarande finns kvar, säger Pär Björkman.
Väl på plats hos Agneta och hennes familj på Förenings- vägen är han fullt tillfreds med det han hunnit se.
- Det är ju precis som en förskola, fast mycket mindre och lugnare. Det är tilltalande med en liten grupp. Cajsa är inte van vid att ha en massa barn omkring sig, så det här blir kanon nu när hon är så liten.
Agneta Hallman ler underfundigt. Med 21 års erfarenhet vet hon att många familjer gärna biter sig kvar så länge det bara går och att vissa dagbarn aldrig upphör att vara dagbarn.
- Jag har ungar som slutat för länge sedan, men som ringer och kommer hit fast de har blivit stora tonåringar. Varje år brukar vi, alla mina barn och föräldrar, åka till Vimmerby på utflykt. Det finns några14--15-åringar som vägrar bryta traditionen att åka iväg och bo på hotell. De ska bara med.
Hon har för närvarande sju inskrivna barn, allt från ett-åringar till skolbarn.
- Här i Mantorp får skolbarnen fortfarande vara kvar hos dagbarnvårdaren som alternativ till fritids. Det är kul att ha blandande åldrar, men framför allt är det bra också för barnen. Både för de stora och små.
I familjen Hallman ingår sonen Simon som just börjat sexårs. Han är förstås en i gänget och är aldrig sur över att mamma har jobbet hemma. Tvärtom knotar han när det är tomt på kompisar.
Inte heller maken protesterar över att ha fyrtioelva par skor i hallen eller att huset stundtals vimlar av barn. Under tre års tid var han inhoppare för Agneta som gick barnskötarutbildning på kvällar och helger.
- Då hade vi barn placerade på kvällstid och han blev vikarie. Det var inget konstigt med det, hela familjen ingår liksom i ett familjedaghem.
Sakna jobbarkompisar behöver man inte göra som dagbarnvårdare.
- Det finns en massa vanföreställningar som det är dags att slakta. Det här är inget ensamjobb som någon väljer för att man inte tar sig ut på arbetsmarknaden. Det här är ett jobb man väljer för att man gillar barn, ser fördelarna med nära relationer och att själv kunna styra sitt arbete.
- Vi jobbar i små arbetslag och är varandras vikarier som täcker upp vid ledigheter, sjukdom eller utbildningar. Vi har en gemensam lokal där vi träffas och arbetar utifrån teman och har aktiviteter tillsammans. Vi är utbildade barnskötare som hela tiden fortbildar oss och utvecklar vårt jobb, förklarar Agneta Hallman och fortsätter:
- Och vi arbetar utifrån samma måldokument och arbetsplan som övrig förskoleverksamhet. Det är som en vanlig förskola, fast i mindre format och i hemmiljö.
Dagbarnvårdarna har år efter år gjort så gott de kunnat för att sprida information och kunskap om familjedaghemmen.
Flygblad, öppet hus, hemsida, publika arrangemang - om och om igen.
Från kommunens sida framhåller enhetschefen Astrid Ollman gärna sina familjedaghem som numera bara är tolv till antalet.
- Det hjälper inte att vi har oerhört kompetenta och driftiga dagbarnvårdare när trenden i hela landet är minskad efterfrågan, säger hon och drar ett exempel.
1995 fanns det 123 295 dagbarnvårdare i Sverige, 1999 var det bara 69 300 och 2003 var antalet nere i 36 200 ...
Frågan är varför efterfrågan minskat.
- Det finns nog många förklaringar, men majoriteten av de som bildar familj numera är själva uppvuxna som "dagisbarn". Jag tror de ser förskolan som en självklar del av familjelivet.