För ett år sedan kom Issa, 28, och Christa, 19, från afrikanska Burundi till Sverige. De träffades för första gången på flyktingförläggningen i Ånge och den dagen har de anledning att minnas. De blev ett par.
-- Det var den 11 november, en onsdag, säger Issa och konstaterar på klockren svenska att det snart är dags att fira ettårsdagen.
Sedan i våras bor de i varsin lägenhet i Mjölby och har hunnit plugga svenska i fyra månader. Och de har lärt sig blixtsnabbt.
-- Det är mycket tack vare våra faddrar. De vägrar prata annat än svenska med oss och det är bra, tycker Issa och Christa som har kirundi som modersmål och franska som andraspråk. De talar också engelska och swahili.
Faddrarna är Lena Hallberg och Pia Samuelsson, två Mjölbybor som med stor nyfikenhet valt att bjuda på sig själva, öppna sina hem och introducera Issa och Christa i svenskt vardagsliv.
-- När jag såg annonsen om faddrar var det självklart att ställa upp. Man fattar ju själv hur krångligt det måste vara att begripa sig på ett nytt land och ett nytt språk. Christa och jag har kul ihop och träffas med jämna mellanrum. Inget märkvärdigt egentligen, vi bjuder varandra på mat och hittar på saker. Och så finns jag där om det är något hon behöver fråga om, konstaterar Pia.
Lena är fadder åt Issa som med ett leende konstaterar att hon är blivit hans mamma och en god hjälp för att han ska begripa sig på Sverige.
-- Vi har faktiskt himla kul och det är förvånansvärt lite kulturkrockar. Vi är inte mer olika än vilka svenskar som helst och har samma humor, flikar Lena in.
En gång i månaden slår de sig ihop alla fyra och åker till Mobilia för att storhandla på Citygross. Det är en procedur som tar sin tid, liksom hela kursen att bli en prismedveten och klokt handlande konsument. Det spelar ingen roll om man är van vid marknader eller supermarkets i Burundi - svenska innehållsdeklarationer, prismärkningar, erbjudanden, rabattkuponger och berg av varor är inte att leka med ...
Det blir mycket skratt och rappa skämt när de betar av inköpslistan, hylla efter hylla.
Issa och Christa har alldeles nyligen bekantat sig med fenomenet vispgrädde och Lena ger sig i kast med att förklara skillnaden på fet vispbar grädde och mager nyttig matlagningsgrädde. Med mycket tydligt kroppsspråk deklarerar hon att man blir tjock av den 40-procentiga och under stort fnitter åker två paket av den magra varianten ned i vagnen.
Allt handlas i två upplagor - Issa och Christa har ju varsitt hushåll att tänka på. Det gäller allt från schampo till tvättmedel och mat. Fast de nöjer sig med en tiokilos potatissäck som får delas i efterhand. Den lösningen kostar bara 3,50 kronor kilot, istället för att köpa två påsar lösvikt à 5,50 kilot.
Frysdisken med fisk marscherar sällskapet raskt förbi.
-- Jag tycker mycket om fisk, men den ska vara färsk, utbrister Issa som för övrigt gått på en och annan nit. Sötpotatisen här smakar inte alls som den i Burundi, till exempel.
Annars är det mycket varor, framför allt grönsaker, som de känner igen. Och de gillar att laga mat, båda två. Framtiden då?
Christa vill plugga till sjuksköterska och Issa tänker satsa på sociologi och psykologi. I Burundi läste han bland annat ekonomi i fyra år på universitetet.
-- Men först måste vi lära oss svenska ordentligt, säger de samstämmigt med stor övertygelse.