"Det är helt sjukt vad hästar väcker känslor. Hästarna är ju som ens barn, man blir stolt när det går bra." säger Tobias.
Det är fredagseftermiddag i februari, och det knarrar under skorna när vi går över den snötäckta stallbacken på Mantorp hästsportarena. Tobias J Gustafsson, även kallad "Flash", ska precis köra dagens sista häst.
– Vi försöker vara klara lite tidigare på fredagar, säger han och tar på sig hjälmen.
Inne i ett av de stall Tobias hyr på anläggningen står hästen Idle Seabrook redo för en tur.
– Den här är precis satt i vagn, berättar Tobias innan ekipaget rullar ut på stallplanen.
Tobias har ett 70-tal hästar i träning, och specialiserar sig på just unghästar. De flesta av hästarna kommer hit i augusti året de fyllt ett, och åker sedan vidare till andra tränare fram mot sommaren året då de blir två. Det är Tobias och hans medarbetare som lägger grunden för hästarnas kommande karriär på travbanan. Man skulle kunna säga att han är förskollärare, här på travet.
– Det är lite så det känns ibland, säger han med ett skratt.
Tobias är uppvuxen på hästgård i Klockrike. Som liten hade han dock helt andra planer än att hålla på med hästar.
– Jag skulle bli fotbollsproffs, men det blev det här istället. När vi skaffade ett russ började jag med ponnytrav och då blev det plötsligt tävling, så då blev det intressant på riktigt.
Redan i högstadiet gjorde han praktik i travstall.
– Då var jag hos Bengt R Karlsson. Han har varit min mentor, väldigt lugn och trygg.
När det var dags för gymnasiet föll valet på hästinriktningen på Vretagymnasiet. "Lokalgren häst" hette det på den tiden. Under den här perioden var det inte bara trav som gällde.
– Då blev det hoppning och dressyr också, så jag fick vara med på alla delar. Jag gjorde min praktik i travstall, så jag fick körningen där. Men jag hade ju inte ridit mycket innan, lite på någon ponny bara. Så jag hamnade i C-gruppen, men det var nog tur det, för annars hade det varit en jäkla press, säger Tobias och ler.
Under en period i livet tog Tobias hand om och reste runt med kändishästen Maven. Allt började med att hon skulle gå Prix d'Amérique i Frankrike. "Sedan blev hon inbjuden till Elitloppet, så det blev en Sverigetour på det också", säger Tobias.
Under sin sista praktik på gymnasiet fick Tobias möjligheten att åka över till USA och vara hos östgöten Jimmy Takter i ungefär sju veckor.
– Då fick jag jobb där, så jag åkte bara hem till Sverige i lite mindre än en månad för att ta studenten. Det blev superbra. Jag brukar säga det, livet handlar om timing.
I USA är han känd som "Flash", ett smeknamn han fick redan under praktiken.
– De började kalla mig det för att jag var så himla långsam. Jag hade ju inget annat att åka hem till när dagen var slut, så jag gillade att gå runt i stallet och fixa efter att vi hade slutat. De fick alltid lämna en bil åt mig så att jag skulle kunna köra hem själv.
Och smeknamnet satte sig. Säger någon "Flash", vänder han sig om direkt.
– Där borta är det ingen som kallar mig Tobias.
Idag får Idle Seabrook träna i strålande solsken. Efter två varv runt banan är han klar för dagen.
Tiden hos Jimmy Takter har varit lärorik. Tobias ser Jimmy som en viktig kugge i det maskineri som utgör Tobias karriär.
– Jag skulle säga att han har bäddat för att jag är där jag är idag.
Sedan den där praktiken har det blivit flera turer till USA, en tid som han minns med glädje. Ett extra roligt minne är när han var ansvarig för kändishästarna Maven och Creatine, två väldigt framgångsrika hästar som båda sprang in flera miljoner kronor.
– Jag fick glida runt med de här två riktigt fina hästarna. Det var en bra tid i livet, då mådde jag.
Mellan USA-rundorna har Tobias bland annat jobbat med en annan kändishäst – Opal Viking – och varit anställd hos både Stall Tilly och Stall Courant. Innan han landade i Mantorp igen på höstkanten 2021 jobbade han hos Per Engblom – ännu en östgöte som gjort karriär på andra sidan Atlanten.
– Vi är jättebra kompisar och det går väldigt bra för honom där borta. Han kommer från Fornåsa från början och jag från Klockrike, så vi gick på högstadiet ihop på Hällaskolan. Men han hade så tuffa vänner, så jag vågade aldrig prata med honom.
Det märks att Tobias är en riktig hästmänniska. När vi går längs boxraderna får alla lite kärlek. "Jag har alltid gillat djur. Med hästar är det något speciellt".
När Tobias kom tillbaka från USA tog han ut sin proffstränarlicens för tredje gången. Redan tidigt hade han en tanke om att det var just här på Mantorp han skulle vilja vara om han skulle syssla med unghästar.
– Eftersom det är så nära motorvägen ligger det väldigt bra både för att hästägare ska kunna hälsa på och för att man ska kunna lämna och hämta upp hästar utan att det tar särskilt lång tid.
Att få förbereda alla dessa unghästar inför en tävlingskarriär är givande, eftersom det är kul att följa utvecklingen, menar Tobias. Att han dessutom har fått möjligheten att ha så många fina hästar i träning är ett plus. Han är dock noggrann med att poängtera att alla individer är lika viktiga och prioriteras på samma sätt.
– Det är kul att få chansen att jobba med så många fina hästar, det blir liksom en extra krydda i arbetet. Ska man få träna sådana här hästar när de blir äldre måste man vara en riktigt duktig tränare.
"Det här är en riktigt fin häst", säger Tobias när han går fram och ger stoet Saga Rapid några extra klappar.
Även om fokuset ligger på unghästar nu kör Tobias fortfarande lopp ibland, bland annat med Lozano di Quattro, som blivit något av en snackishäst här på Mantorp. I höstas vann de flera lopp ihop.
– Det är en drömhäst. Faktum är att jag har fått köra alla loppen med den, och det är inte så vanligt. Det är min bonus i livet.
Det finns några hästar som gjort ett lite extra stort avtryck hos Tobias. Och på föräldragården i Klockrike går den lilla hästen med det stora hjärtat – Oakshoots Highland – fortfarande kvar.
– Han kommer alltid att vara speciell. Det är en egen uppfödning, och med mina 192 centimeter känns han liten som en ponny, säger Tobias och skrattar. Det är ändå något extra när det går bra med en häst man fött upp själv.
Och visst kan det bli lite känslosamt ibland, när man gjort ett bra lopp.
– Man är helt ensam med hästen en kort stund när man vänder upp och ska in i vinnarcirkeln. Det är en speciell känsla. Man är både stolt och glad, och blir både rörd och berörd.
Tobias spenderar hela sina dagar tillsammans med hästarna, och det är ett liv han trivs med. "Jag är tacksam över alla de personer som backar upp mig varje dag. När det kommer till kritan klarar man sig inte själv".
Trots att drömmen om att bli fotbollsproffs uteblev har Tobias ändå tagit med sig lite av fotbollen in i travkarriären. Tittar man på färgen på hans tävlingskläder är kopplingen självklar.
– Milan var mitt favoritlag, och deras färger är ju rött och svart. Jag kör också på de färgerna och har gjort hela tiden.
Med så pass många hästar i träning är de utspridda lite här och var på anläggningen. I några av uteboxarna står två unghinstar. "De här två har samma pappa. Visst är de lite lika ändå?", säger Tobias.
Mörkret har börjat falla utanför, och Tobias arbetsdag lider mot sitt slut. Bara innan lunch idag hade han hunnit köra sju hästar. Medan vi går längs med stallgången stannar Tobias upp vid hästen Merlin Mearas box och går in och ger honom en extra klapp. När vi lämnar stallet säger han:
– Jag är väldigt tacksam över det här livet.
Det är inte alltid de viktigaste loppen som är roligast att vinna, menar Tobias. "Det kan vara en treåring som bara helt plötsligt slår till och vinner, det kan kännas lite extra", säger han.
