Det har funnits perioder då allt har känts mörkt för Cornelia.
Cornelia Karlsson sitter uppkrupen i soffan hemma i Mantorp med sin mamma Ann-Louise "Lisa" Karlsson i en fåtölj bredvid. Deras senaste år tillsammans har varit allt annat än lätta.
– Cornelia har problem med minnet idag, för att det hänt så traumatiska grejer och varit så jobbigt, säger Lisa och tittar med blänkande ögon på sin dotter.
Den unga tjejen beskriver en tacksamhet över det bristande minnet. Att hantera allt som har varit hade varit för jobbigt.
– Jag vet ju vad som hänt och det känns som att det räcker, suckar Cornelia.
Det hon syftar till är den mobbning som hon under så många år tvingats utstå i skolan.
– Det var ingen, varken elever eller lärare, som förstod mitt sätt att tänka eller vara, menar hon själv.
– Jag har som sagt inte jättemycket minnen, men jag minns en gång i trean när ett helt gäng gick ihop mot mig. Någon höll fast mig, någon slog mig, någon sa saker...
Cornelias skoltid har varit allt annat än lätt. När hennes mamma Lisa ska sätta ord på de gångna åren blir rösten darrig och ögonen fylls av tårar.
Det är tydligt hur påverkad mamma Lisa blir av dotterns ord. Hennes röst darrar när hon ska försöka sätta ord på åren:
– Det har varit väldigt kämpigt. En gång i trean skrek Cornelia över skolgården att hon inte ville leva mer och att hon aldrig tänkte gå tillbaka till skolan.
Mamman tvingas harkla sig flera gånger för att rösten ska bära.
– Det är jobbigt att känna att man inte kunnat göra mer, säger hon och ögonen fylls upp av tårar.
Förra sommaren upptäckte Cornelia bandet One Direction, där numera soloartisten Harry Styles tidigare var med. Cornelia beskriver att bandet räddat hennes liv.
Men det senaste läsåret har i alla fall fungerat bra. Cornelia går nu i en mindre klass med bara fem andra tjejer.
– Det känns bra att vi kommit dit vi är idag, säger Lisa, trots att hon fortfarande sörjer det som dottern tvingats gå igenom.
Hur påverkas du idag av det som hänt, Cornelia?
– Jag har nog ganska svårt att lita på folk, speciellt i skolan. Det är extra svårt för lärare att vinna min tillit.
När hon får frågan hur hon hanterat sitt mående genom åren tvingas hon fundera innan hon svarar:
– Oj, jag vet inte. Jag tror bara att jag accepterade hur det var. Att det fick vara så, så blir det bättre sedan, typ.
Musiken blev räddningen för 15-åriga Cornelia.
Att Cornelia funnit styrka nog att ta sig igenom alla motgångar tackar både hon och hennes mamma musiken för.
– I höstas när Cornelia mådde väldigt dåligt upptäckte hon bandet One Direction. Sedan dess har hon sagt att det är de som räddat hennes liv, säger Lisa.
På vilket sätt har de räddat ditt liv, Cornelia?
– Jag vet inte ens hur jag ska förklara, men det känns som att de alltid funnits där för mig.
Lisa fyller i, vänd mot sin dotter:
– Du mådde ju väldigt, väldigt dåligt och det som kunde göra dig lite glad var att lyssna på dem eller titta på något klipp. De kunde få dig att tänka på något annat.
Musiken betyder väldigt mycket för Cornelia.
Men Cornelia lyssnar inte bara på musik. Hon sjunger även själv och har redan släppt två låtar. En tredje är på gång.
– Min första låt var mycket för att prova på. Silverlining, som min andra låt heter, handlar om att ingen är perfekt och att alla är olika. Jag inspirerades av Louis, från One Direction, och hans låt "Habbit". Jag ville ha samma sound.
Idag har hon framtidsplaner och drömmar. Om några år hoppas hon kunna flytta till London och satsa helhjärtat på musiken.
– När jag uppträder hamnar jag i min egna bubbla. Musiken har fått mig att bli distraherad från verkligheten. Det är det jag vill göra.
Cornelia verkar hoppfull inför det som komma skall, trots allt hon gått igenom.
– Om jag får fortsätta hålla på med musiken så tror jag att allt kommer lösa sig.