Han har varit konservator i 20 år och är näst intill självlärd.
-- Det finns ingen formell utbildning för yrket i Sverige, enda möjligehetn är att gå som lärling.
Men den som tar en lärling utsätter så småningom sig själv för konkurrens så det är inte lätt att få en plats. Den enda fackutbildning Hasse Johansson har är en endagskurs i Norrköping.
-- Sedan har jag fått lära mig själv. Jag har ofta haft telefonkontakt med en konservator i Uddevalla för att få tips och råd.
Att titta på bilder, i främst amerikanska tidskrifter har också det gett honom vägledning i yrket.
-- Det här är inget man kan livnära sig på helt och fullt, säger Hasse, som mestadels jobbar som snickare.
Det är på kvällar och helger han vistas i sin verkstad ovanpå garaget och ägnar sig åt att stoppa upp både små och stora djur.
Att han började med detta hänger ihop med att Hasse Johansson alltid varit förtjust i att jaga. Och vilken jägare vill inte se sina troféer hemma på vardagsrumsväggen?
Hans kunder är oftast privatpersoner. Vid någ-ra tillfällen har han anlitats av länsmuseet i Linköping.
När Corre kommer på besök arbetar Hasse med en blesbock som han sköt när han var på jaktresa i Afrika i somras.
-- När stora djur ska stoppas upp använder man sig av så kallade pluggar, det vill säga färdiga modeller av djuret.
Det ligger många timmars jobb bakom ett färdigt arbete.
Skinnet ska träs på pluggen, limmas, och sys ihop i ryggen. Sedan ska det sträckas med hjälp av nålar och till sist torka i två till tre veckor.
Djurens ögon är handmålade, gjorda av glas och skickas efter från Tyskland.
Allra sist ska djuret sminkas för att markera ögon och näsborrar, vilket görs med vattenbaserad klarlack.
Mindre djur som småfåglar och möss får en ny kropp gjord av träull som lindas med mattvarp.
-- Ju mindre djuren är, desto mer pill att göra dem i ordning.
Hasse berättar att många kommer in med fåg-lar och andra smådjur som de hittat döda. Fåglar som kanske flugit emot en fönsterruta eller jagats av rovfåglar.
Rådjur, hjortar och älgar är också vanligt förekommande i Hasses verkstad.
En del udda uppdrag och förfrågningar har också förekommit genom åren.
-- En gång stoppade jag upp en hel fjordhäst, berättar han.
-- Det var ett fasligt jobb med det. Hästen vägde uppåt 500 kilo och jag fick själv ta reda på den från början.
Kvinnan som ville ha sitt älsklingsdjur i vardagsrummet fick i alla fall till slut som hon ville, men ett sådant jobb tänker inte Hasse åta sig någon mera gång.
En annan gång var det en man som ville ha sin svarta katt uppstoppad. Den skulle sitta på en dödskalle och användas till lampa.
Men en gång tyckte även Hasse att det gick för långt. En dam ringde och ville ha sin tvååriga sankt Bernhardshund uppstoppad.
-- Hunden var inte ens död, den bara matväg-rade. Jag rådde damen att kontakta veterinären istället. Men det tyckte hon blev för dyrt.
Historien fick ett lyckligt slut. Veterinären lyckades bota hunden.
-- Vid hundar går gränsen för vad jag tar mig an. Det är lite obehagligt med alla slags husdjur. Men hundar står mig allra närmast, eftersom jag själv har ett par.
Hasse tar sig även an äldre uppstoppade djur och fåglar för renovering. Ett tips om man vill fräscha upp dem själv är att tvätta med vatten och diskmedel och sedan torka med hårfön eller utsuget på dammsugaren.
-- Uppstoppade djur ska aldrig stå i direkt solljus och absolut inte i köket.
I Sverige finns i dag ett tjugotal konservatorer, med en medelålder runt 55. Trots att Hasse månar om att yrket ska leva vidare har han svårt att tänka sig att själv ta en lärling. I alla fall just nu.
-- Det är konkurrensen man är rädd för. Men jag är ju bara 44 i dag och räknar med att hålla på i minst tjugo år till. Så när jag blir gammal kan jag kanske tänka mig att lära upp någon ny.