Fröet till boken "Mantorpsbor" såddes i händerna på Bengt-Arnes far, Eric Bengtsson. Eric hade för vana att klippa ut minnesord om ortens profiler i tidningen. Minnena samlades på hög och överlämnades till Bengt-Arne innan Eric gick bort.
— Det var väl en sån här bibba ungefär, säger Bengt-Arne och mäter upp bredden av ett spelkort mellan tummen och pekfingret.
Bengt-Arne Bengtsson föddes den 6 september 1942. Han fick ta en omväg till livet via "fel" taxi till BB. Hans far arbetade som åkare i en av Mantorps två taxibilar, ändå var hans mor Helvig tvungen att ta den andra till BB, Arvid Höqvists taxi, då Eric skjutsade runt ett dansband på lördagskvällen.
Bengt-Arne växte upp i Mantorp med Eric, Helvig, tre systrar och en bror. Familjen bodde i huset Soliden, mittemot den gamla kvarnen som brann ner 1947.
— Jag minns inte branden men jag minns dagen efter. Den stickande doften av utbränt trä. Det var tur att det inte spreds till de andra bostäderna, minns han.
Två hus bort från Soliden låg villa Klockhem, som byggdes 1908 av urmakare Filip Svensson. Urmakare Svensson är en av de 69 ortsprofiler som förekommer i "Mantorpsbor", likt åkarna Eric Bengtsson och Arvid Höqvist. De flesta personer i boken avhandlas med ett tiotal meningar. Urmakaren får flera sidor.
Har du någon "favorit" av personerna i boken?
— Ja, det ska väl vara urmakaren då. Det är en fascinerande historia. Han blev föräldralös vid tidig ålder, tillsammans med sina fem syskon. Sen utbildade han sig till smed men fick ta över som urmakare efter sin bror som dog ung.
Bengt-Arnes yrkesbana började på faderns åkeri innan han började på Handelsgymnasiet och hamnade snart inom finansbranschen. På 80-talet tog jobbet honom till Örebro och i början av 90-talet återvände han till Mantorp. Sedan återkomsten har hans huvudsakliga inkomst varit aktier. Det huvudsakliga fritidsintresset däremot bor i djupa arkiv.
— Jag har gjort research för den här boken i ungefär tio år. Jag har mest suttit i Mjölbys kommunarkiv, men även i Kungliga bibliotekets arkiv i Stockholm, säger han.
Han har tidigare skrivit boken "Från Östra stambanan till Ostlänken/Götalandsbanan". Där var avsikten att studera hur Mantorps station och samhälle blev till. Istället blev det en bok om bandelen. Mantorps stationssamhälles historia avtecknas dock i inledningen av "Mantorpsbor".
— Det är däremot lite svårt med informationen ibland, för det kan lätt uppstå mytbildningar. Som till exempel angående Mantorps station. Det skrivs ibland att den hette Ubbarp station från början, men det hette den aldrig när den var i bruk.
Bengt-Arne bor idag bara någon loklängd från Mantorps station, Soliden och Klockhem. Vi promenerar dit, likt den promenad han tar läsaren på i kapitlet "På promenad i Mantorp 1948" – där han och hans yngre syster Berit finns fotograferade som barn.
Han berättar om husen som historien rört om. Vi går förbi ett bostadshus där gamla Konsum låg. Sen till husen som utgjorde Mantorp centrum, mellan pizzerian och Nybäck – som förr agerade skjortfabrik. Även Bengt-Arnes lägenhetshus vid Vårdcentralen har en fängslande historia.
— Under vardagsrummet var det poliskontor och arrestsal förr. Så här nedanför är det fortfarande galler på fönstret, skrattar han.
Nuförtiden är tjuvarna utbytta mot en historieintresserad man, som låser in sig med högar av gulnande papper.