Ålder är bara en siffra? Eller ?
I dag tycker visserligen de flesta runt femtio, att de ser betydligt yngre ut än deras mor- och farföräldrar gjorde vid samma ålder.
Men kroppen lurar du inte med det argumentet. I alla fall inte om du är kvinna. Visserligen skiljer det sig lite mellan kvinnor, men börjar du närma dig - eller har passerat - de femtio så är östrogenet som påverkat ditt liv sedan puberteten på upphällningen.
Just nu finns i Sverige omkring 600 000 kvinnor i åldern från 45 till 54 som kan tänkas ha börjat känna av det sinande östrogenflödet. Ändå är klimakteriet inget man pratar särskilt mycket om.
- När jag i en fikapaus pustade och sa att jag tyckte det var jobbigt med vallningar och frågade hur mina arbetskamrater hade det, så flydde de från fikabordet, säger 52-åriga Christina. Hon är lärare och har många kvinnliga arbetskamrater i sin egen ålder.
Hon tycker reaktionen är konstig.
- När det berättas om förlossningar, så avlöser den ena mera bloddrypande historien den andra. Då finns inga tabun.
Karin Lövgren, etnolog vid Umeå universitet har forskat om kvinnors åldrande och hon ser att det finns en yttre etablerad bild av att kvinnor - i och med att mensen upphör - har förlorat något väsentligt - som inte alls stämmer med hur kvinnor själva upplever det.
Att kvinnor efter menopausen inte ses inte som sexuella och attraktiva varelser och upplevs äldre än jämnåriga män har bland annat författaren och feministen Susan Sontag skrivit som. Sontag har citerats så ofta inom äldreforskningen att hennes beskrivning har blivit en etablerad bild av vad klimakteriet innebär. Hon hävdar att kvinnor drabbas dubbelt. Både av åldrandet i sig och av en sexistisk åldersdiskriminering.
Författaren Simon de Beauvoir som skrev feministklassikern "Det andra könet" har också skrivit om kvinnors åldrande som övergången till det tredje könet.
- Hon menar att kvinnor efter klimakteriet inte är kvinna och inte man, men mera manlig. Här finns återigen kopplingen till att när mensen upphör - alltså den biologiska funktionen - så förändras hur omgivningen ser på en och hur man själv kommunicerar med den, säger Karin Lövgren.
Karin Lövgren, tycker att det är intressant att synen på vad en kvinna är, är så starkt knuten till reproduktion och fertilitet.
Uppfattningen att kvinnor förlorar något väsentligt när man hamnar i klimakteriet omfattas också av vården, visar en avhandling vid Hälsouniversitetet i Linköping. I den visade det sig att nittio procent av läkarna i studien trodde att kvinnorna upplevde frånvaron av mens som en förlust. Men fler än hälften av kvinnorna såg det som en befrielse.
Karin Lövgren har i sin forskning sett att de flesta kvinnor inte alls ser klimakteriet som någon vändpunkt eller brytpunkt på det vis som Susan Sontag eller Simon de Beauvoir beskriver.
- För kvinnor verkar inte klimakteriet vara någon stor sak. Den är en del av livet.
Men trots att kvinnor som är i och har passerat klimakteriet i högsta grad har sin sexuella förmåga kvar är det ändå frånvaron av mensen som på något sätt definierar henne som förtorkad och förbrukad. Klimakteriet blir så laddat med negativa innebörder att det blir svårt att tala om, enligt Lövgren.
- Det är intressant hur det kan komma sig att vi har en så biologistisk världsbild. Vi ligger ju inte med varandra för att i första hand göra barn.
Karin Lövgren tycker att det olyckligt och stigmatiserande att kvinnor - egentligen i vilken ålder som helst - bedöms utifrån sin funktion som reproduktiva varelser.
Vissa har det jobbigt i klimakteriet, men i Karin Lövgrens studie kopplade de kvinnorna också samman sina upplevelser med andra händelser i livet.
De flesta tyckte ändå att det var skönt att slippa oroa sig för läckande tamponger, nedfläckade lakan och preventivmedel. Några vittnade, med ett viss vemod, att man inte längre i samma utsträckning fick omgivningens beundrande blickar.
- Men jag föreställer mig att huruvida omgivningen tittar på mig med sexuellt intresse handlar både om vad jag själv är öppen för och vilka signaler jag sänder ut, säger Karin Lövgren.
Visst har vi en kropp och styrs av hormoner och gener, men det som avgör hur vi hanterar klimakteriet är hur vi tolkar det och vilken betydelse vi tillskriver det, tycker hon.