Det säger 87-åriga Anna-Maria Hofstedt, boende i egen lägenhet iMalmslätt, när Corren besöker henne i samband med att hon får dagenslunch levererad från det närbelägna service- huset i Kärna centrum.
Matkorg kallas i dagligt tal det hon får. Det låter gammaldagshemtrevligt men det undersköterskan Elin Haag kommer med är en litenblå plastväska, typ modern kylbag men här är det fråga om att denistället ska bevara värmen på den färdiglagade måltid som finns inuti.
Maten har under förmiddagen tillagats vid Kärna skola och sedan körts i värmeskåp till köket på servicehuset.
Huvudrätten ligger i en plastförpackning med en stor fördjupning förkött/fiskrätten -- denna dag kycklinglevergryta -- och två mindrefördjupningar, en för potatisen och en för de kokta ärtorna ochmorötterna. Allt är täckt av en genomskinlig plastfilm.
Den här dagen ingår även en portionsförpackning lingon och en plastbruk med jordgubbskräm till dessert i "matkorgen".
Köket på servicehuset i Kärna centrum är stort och välutrustat ochhär tillagades fram till för cirka ett år sedan både maten till deboende i servicelägenheterna och till de åldringar i egen bostad, sombeställde "matkorg".
Nu kokas dock här endast den potatis och de grönsaker som ingår i "dagens rätt" i servicehusets matsal.
Själva kött/fiskrätten är alltid densamma som den som ingår i"matkorgen" och kommer färdiglagad från skolköket i en stor kantin.
Elin plockar upp matförpackningarna ur den lilla blå väska hon tagitmed upp till Anna-Maria. Den här dagen vill Anna-Maria inte att Elinska lägga över maten på en tallrik innan hon går.
I dag ska Anna-Maria nämligen träffa sin dotter, så hon tänker sparamaten till hon kommit hem igen. Avbeställa den har hon inte hunnit medeftersom det måste göras två dagar i förväg.
Normala dagar brukar Anna-Maria annars äta så snart maten levererats-- men bara halva portionen. Den andra halvan sparar hon till nästadag, det vill säga hon vill bara ha en "matkorg" levererad var-annandag.
-- Maten är jättefin, men det är så stora portioner. Så mycket kan jag inte äta på en gång, säger Anna-Maria.
På min fråga om hur det är att alltid äta ensam svarar hon först:
-- Jag har ju varit ensam några år nu, så jag har vant mig. Jagbrukar sätta på radion som sällskap. Och på sommaren är det fint atttitta ut på naturen här utanför . . .
Men så kommer det vi inledde med, det vill säga att visst tycker hon det är lite tråkigt.
Tyvärr hinner vi inte med något längre samtal eftersom det brådskarför Elin att fara vidare om hon ska hinna leverera alla "matkorgarna"meden de fortfarande är varma.
Anna-Marias sätt att uttrycka sin syn på "matkorgen" ochätsituationen är ganska typisk för det jag fått höra från de flestaåldringar jag talat med inför denna artikel.
Många låter förstå att de skulle uppskatta sällskap.
-- Det är klart det skulle vara roligt om man såg fram mot dagenslunch med glädje, om måltiderna var dagens höjdpunkt. Men så är det juinte precis, uttrycker sig en dam.
83-årige Erik Persson i Malmslätt uttrycker det så här:
-- Det är klart det skulle vara bra om Elin kunde stanna kvar enstund. Dagarna blir ganska lång- tråkiga nu när jag varken kan läsaeller se på tv.
-- Men jag är glad för att hon över huvud taget står ut med attkomma hem till en gammal gubbe som jag med dålig syn och dåligt minne.
-- För det mesta är maten mycket bra. Men att vi inte får ärtsoppaoch pannkakor i dag när den är en kall vintertorsdag är i det närmasteförräderi, säger han med ett skratt men nog hörs det att det inteenbart är menat som ett skämt.