Kul med folk som vågar. Jag minns hur Peter Anderstedt fick nåt varmt i blicken när han för två år sen berättade om sina tankar på en veteranbilsverkstad. Frågan är om drömmen hade förverkligats utan Ann-Sophie, Peters kvinna.
- Jag velade i flera år, vägde för och emot, hon fick mig att våga språnget.
Om han ångrar sig? Skulle inte tro det. Blicken är om möjligt ännu varmare idag än den där gången 2006 då jag skrev om paret Anderstedts Pontiac från 1955.
Verkstan ligger inte långt från från flygvapenmuseet. Känns rätt. Den är mera nostalgipalats än bilverkstad. Kolla själv:
+ Crown Victoria från 1956 - " helrenovering, jag river ner allt, motorn är ny, dvs original från 56 som inte rullat en meter"
+ Crown Victoria från 1955 - i den placerar Peter Thunderbirds 272-motor.
+ Cheva Bel Air Convertible från 1954 - helrenovering, "ibland blir man chockad, som när jag upptäckte att både golv och balkar var popnitade".
+ T-Ford från 1926 - "ägaren har erbjudits 50 000 kronor för verkstadshandboken".
+ Chevrolet från 1931 - "ska återställas i originalskick"
Peter Anderstedt hoppade av som platschef vid Meca Bildelar och startade eget 2007. Nu står kunderna i kö. Veteranbilsverkstan bekräftar påståendet att intresset för veteranbilar fortsätter att ränna i höjden. Men varje renovering tar tid.
- Jag är pedantiskt noggrann, ska det vara original så ska det. Det är viktigt att kunden följer renoveringen.
Peter lämnar inget åt slumpen. Allt plockas ner och i sär. Karossen slipas plåtren. Tennspackling är självklart. Så rostlagning. Säg aldrig popnitning, då får Peter något vilt i blicken.
Peter Anderstedt är självlärd. Var 15 när han kastade sig över den första bilen.
- En Opel Rekord de Luxe från 64, jag plockade ner den i molekyler.
På den vägen är det. Mest handlar det om amerikanare. Hur många han renoverat vet han inte. Ann-Sophie vet. Pärmen med Peters färdigställda objekt är tjockare än bibeln. Ann-Sophie fixar det administrativa. "Sånt hinner jag inte med, hon gör det säkert bättre."
- Hur många timmar jag jobbar per vecka vågar jag inte tänka på, och inte blir jag rik, men jag gör det jag vill, det är frihet.
Drömmen för hans egen del: Att bygga en hotrod. Första hotroden var en -30 Ford Tudor. Peter ångrar fortfarande att han sålde. Det är svårt att stå emot när en rik Stockholmare dyker upp och visar fram en plånbok som är tjockare än det fetaste motorblock.