- Jag kommer att sakna ungarna och även nerven så här kring juletid. Jag jobbar bäst under lite press. Men jag kommer knappast att bli sysslolös när jag går i pension, säger Birgitta.
Igår låg noter och sångtexter uppslagna på pianot hemma hos Birgitta i tegelvillan i Malmslätt och i den tjusiga huskattens sällskap övade hon på julspelets upplägg - och sedan for hon ned till Missionskyrkan på eftermiddagen för körsång vid julsångsgudstjänsten.
Idag leder och dirigerar hon Kärna skolas två julspel i kyrkan och konceptet är så gott som detsamma som alla tidigare år. År 1975 började Birgitta med julspelen.
Blir du inte mätt på det?
- Nä! Och jag har funderat över det; varför blir jag inte mätt?
Svaret på det försvinner lite i samtalet men sanningen är antagligen att Birgitta är en eldsjäl med ambitioner. Hon är mellanstadielärare och bland barn som inte haft henne som lärare är hon känd för att vara sträng och ge många läxor. Sträng? Ja, kanske, säger hon:
- Framför allt kräver jag att eleverna ska ha respekt för sitt eget arbete. Därmed har de också respekt för mitt arbete.
Som körledare och julspelsgeneral har hon också skärpa men hon är aldrig nervös, säger hon, och därmed blir barnen inte heller nervösa. Bara två gånger har alla deltagare i årets julspel övat på riktigt tillsammans. Räcker, anser Birgitta.
Som lärare undervisar hon i svenska, engelska, matte, naturämnen, bild och musik och vid sidan av undervisningen engagerar hon eleverna i projekt kring dans och musik. I vår sätter hon upp musikal med fjärdeklassarna.
Och sommarens skolavslutning blir Birgittas sista. Det är pensionsdags. En viss saknad kommer att finnas, erkänner hon. Men det blir nog fullt upp. Familj, katt, barn och barnbarn, lantställe, körsång, näverslöjd och diktande är bara lite av vad fritiden idag går åt till.