Han är egentligen pensionär och har större delen av sitt liv varit bonde på Krusenhov gård i Norrköping. Men en period, mellan 1944 och 1956 var han pilot i flygvapnet. Det är därför han nu är guide vid Flygvapenmuseum
i Malmslätt.
Han var en av de flygare som deltog
i sökandet efter den försvunna DC-3:an ett par hektiska dagar i juni 1952.
- Jag visste förstås att det var ett signalspaningsplan, men haveriorsaken visste jag ju inget om. Jag kunde misstänka eftersom vi visste att ryssarna skjutit ner ett amerikanskt signalspaningsplan redan 1950.
Livbåt med kulhål
Han var stationerad i Nyköping och därifrån sköttes sökandet. De letade
i närheten av Gotska Sandön, flög fram och tillbaka i kvadratiska områden.
- Jag hade mellan Fårö och Gotska Sandön och Acke Carlesson som sen blev den förste chefen för flygmuseet låg i området norr om mig. Men det var mest dimma och väldigt lite öppet vatten.
Två dygn efter försvinnandet hittade marinen en livbåt med kulhål i. Allt var politiskt känsligt och ingen ville säga öppet att DC-3:an hade sysslat med signalspaning. Det dröjde ända till 1991 innan Ryssland erkände att man skjutit ner planet.
Fick inget för mössan
Och sedan förra året visas allt upp på museet inklusive de hemligheter som dolts sedan 1952. Roland Printzsköld kryddar sin guidade tur med anekdoter. När han står vid montern med besättningens personliga saker minns han plötsligt historien om besättningsmannen som inte fick ersättning för sin förlorade mössa. Det hände tre dagar efter DC-3:ans försvinnande. Då sköts ytterligare ett plan ner av ryssarna, en Catalina som var ute och sökte. Besättningen överlevde och räddades av ett tyskt fartyg.
- Han ville ha ersättning för officersmössan, men det fick han inte. Han hade blivit nedskjuten och det där tyckte han förstås var lite småaktigt.
Det finns bilder på när Catalinan står på nosen och håller på att sjunka - den står för övrigt fortfarande på havets botten - och på samma bild syns hur besättningen räddas.
Filmade vittnesmål
Och Roland Printzsköld finns själv med bland museiföremålen. I ett rum rullar filmade vittnesmål med en hel rad människor som var med 1952 och som har något att berätta och där är han med.
Men det är inte bara DC-3:an han upplevt. Han kan flera av de gamla flygplanen i den historiska avdelningen och då och då säger han saker som "just det där planet med nummer 5 på har jag själv flugit".