Svenskt godis - en söt historia

Godissuget har människan kämpat med i alla tider. Stenåldersnjutningar som honung, kåda och nötter har i dag ersatts av ett utbud som är större och mer färgsprakande än någonsin.

MALMÖ (TT)2002-04-22 05:25

Det är en riktigt söt historia som berättas på Limhamns museum utanför Malmö under våren.

-- Det har aldrig funnits så mycket godis som i dag, säger Kerstin Jungkunz från Limhamns museiförening.

Utställningen heter Alla tiders godis och gör nedslag i godishistorien. Den visas i det gamla soldattorpet i Limhamn varje helg till och med den 23 juni.

Godisminnen är ljuva minnen. Utställningsmakarna vill väcka dem till liv hos besökarna och för att lyckas har de samlat ihop affischer, burkar och askar från 1800-talet och framåt.

Godismakare har i alla tider ägnat just förpackningarna stor omsorg. Godis ska inte bara vara gott, utan också en fröjd för ögat. Konditorierna drev detta till sin spets med konfekten.

Samlade kort

I Limhamn visas en familjesamling av konfektkort. Det fanns konfekt för alla livets högtider: dopkonfekt, bröllopskonfekt och begravningskonfekt.

Innehållet var som ett anspråkslöst mellanting mellan kaka och godis, ofta gjort på socker, chokladmassa och pepparmint. Sockerbagarna satsade desto mer på de tillhörande konfektkorten, som efteråt sparades till minne av högtiden. Mycket tyll, papp, fransar och bilder gick åt.

-- Vi har också tillverkat ny konfekt för att inspirera besökarna till att ta upp konfekttraditionen igen, säger Jungkunz.

Konfekttraditionen har gamla anor i Sverige. På 1600-talet bidrog drottning Kristina till ett uppsving med sin så kallade överflödighetsförordning. Hon uppmanade folket att avstå från överdådiga matbjudningar. "Det må endast bjudas hvin och konfekt", skrev hon. Överklassen lydde och övergick till konfektkalas för en tid.

Marknadskonfekten, en folklig variant som levde vidare långt in på 1900-talet, visas också i Limhamn. Den påminner om de smällkarameller som svenska barn än i dag tillverkar vid juletid.

Godisets historia är ett självklart utställningstema när man bor intill en gammal godismetropol som Malmö, tycker Kerstin Jungkunz.

Den nyrenoverade chokladfabriken på Bergsgatan mitt i stan har varit en inspirationskälla. Där arbetade en gång 600 människor med att förse den svenska marknaden med sötsaker. Fabriken lades ner 1992 och har nu omvandlats till kulturcentrum.

Grundaren hette Emil Mazetti Nissen och kom från Danmark. Därifrån kom också de tre schweiziska bröderna Cloetta, som 1873 startade Sveriges första stora chokladfabrik i Malmö.

Ljungs choklad- & cacaofabrik, Hultmans choklad- & konfektfabrik och lakritsproducenten Malaco är andra företag som på sin tid gjorde Malmö till en godisstad.

Enkla gotter

Utställningen i Limhamn visar många exempel på hur enkelt godis kan vara. Där finns det klassiska herrgodiset: kaffe och brännvin, som inmundigas via en sockerbit. Ett lika klassiskt damgodis var viol- eller rosenblad som kanderats i socker.

De som var barn under andra världskriget minns säkert lakritsrötterna, som kunde köpas på apoteket och tuggas som de var. På apoteket köpte den tidens gottegrisar också sockerpiller och salmiak.

Det som utmärker dagens godislandskap är framför allt att utbudet är så stort och innehållet så komplext, tycker Kerstin Jungkunz. Som konsument är det inte längre lätt att veta vad man stoppar i sig i form av färgämnen och smakförstärkare.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om