Det var ett tufft och slitsamt liv att bo på Södra sand. Det förstår man av det stora antal familjer som bott där under de 300 åren. Många har flyttat in och ut över den höga tröskeln, och sedan valt att flytta vidare till drägligare förhållanden. För även om gården har en fantastisk utsikt var inte jorden den bästa att bruka. Det berättar Bosse Garpevik som ofta guidar vid hembygdsgården.
Redan 1345 fanns gården Södra Sand. På den tiden användes den som prästgård.
– På 1600-talet flyttade prästerna härifrån. Det var så magert här, så de fick fribrev från drottning Kristina, förklarar Bosse Garpevik.
På slutet av 1600-talet konstaterade man att mangårdsbyggnaden var i dåligt skick och man bestämde att ett nytt hus skulle byggas.
– Men då kom pesten, som säkert fördröjde arbetet. Först 1714 var ett nytt hus klart, berättar han.
Vi sitter inne i det jubilerande huset. Det är lågt till tak, vackert slitet brädgolv och en stor Ydrespis vid ena väggen. Huset är möblerat med saker som folk har skänkt från gårdar runt om i byggden.
– Vi hade en framsynt präst här, Stig Andersson. Han såg till att samla ihop möbler och material så som det nog såg ut en gång, säger Bosse Garpevik.
Huset var bebott ända fram till 1954. Familjen Blomkvist bodde då i det lilla huset. Utan el, och utan vatten.
– Dottern Blomkvist skötte väderstationen i Malexander. Var tredje timma, dygnet runt läste hon av, och rapporterade in till Malmen, berättar han.
Sedan flyttade familjen till ett helt nytt hus lite längre bort i Malexander.
Bosse Garpevik berättar att gården Södra Sand är unik som hembygdsgård.
– Det är vad jag vet den enda hembygdgården som är helt intakt med alla gårdsbyggnader kvar, säger han.
Vi går runt och tittar på gården. Det är ovanligt med alla husen, dessutom är det nog få hembygdsgårdar som slår Malexanders hembygdsgård med sin vackra utsikt.
Jag ser ut över sjön och tänker på hur kanske heliga Birgitta färdats över vattnet när hon bodde hos sina släktingar på Aspanäs på 1300-talet.
– Det var Knut Jonsson Lejonhuvud som var gift med heliga Birgittas moster som donerade marken och Södra Sand till kyrkan och prästen 1345, berättar Bosse.
Numer är det Malexanders hembygdsförening som sköter om och äger Södra Sand.
Bosse Garpevik har över tjugo guidningar inbokade i sommar.
– De som kommer är pensionärsföreningar, andra hembygdsgårdar, turister och släktingar till de som bott i huset.