Det är så tyst det kan bli när 50 personer står och minns på sina 50 olika sätt. Endast fåglarnas sång hörs i den lummiga grönskan.
Flera av deltagarna i tisdagens minnesstund var på platsen den dagen för 20 år sedan när Malexander blev en ort som alla känner till.
En ambulanssjukvårdare berättar om hur händelsen påverkat det kamratstödjande arbetet. De mördade polisernas då närmaste kollega Lasse Gustavsson är starkt berörd när han säger några ord vid de båda minnesstenarna i vägkanten:
– Jag har tänkt på er varje dag, säger han och tackar Olle Borén och Robert Karlström för att han fått lära känna dem.
Lasse jobbar fortfarande vid Mjölbypolisen, nu som utredare.
– Men i själ och hjärta är jag fortfarande en patrullerande polisman.
Kerstin Sjöberg – också hon tidigare nära kollega – är nu regionordförande för polisfacket och det är hon som leder ceremonin. Den präglas av spontana tal och nedläggning av blommor. Från fack och arbetsgivare läggs större blomsterarrangemang ned men flera enskilda poliser och privatpersoner har också med sig blommor.
– Den här minnesstunden betyder oerhört mycket för oss som kände Robert och Olle. Men även yngre poliser känner för det här och påverkas av stämningen, säger Kerstin Sjöberg.
Lasse Gustavsson håller med och berättar att han ofta pratar med unga polisaspiranter i sitt lokalpolisområde om händelserna. Många blir berörda av det han förmedlar.
– Nu har vi bättre utrustning än då, och bättre utbildning. Men det går aldrig att utesluta att en sådan här händelse sker igen, säger han och menar att det på 20 år blivit ett hårdare klimat i Sverige, med mer och grövre våld.
Rolf Eriksson, då polistekniker, berättar om när han kom till platsen. Även Seth Engholm som arbetat som chef för polisstationen i Mjölby hedrar de omkomna poliserna.
Bland de närmast anhöriga finns Astrid Gladh på plats. Hon är mamma till Robert Karlström och bor utanför Malexander. Hon kommer ofta till platsen och sätter blommor och snyggar till runt stenarna. Hon berättar att hon ibland träffar människor där.
– Det är alla möjliga människor som stannar till en stund och vill minnas. Det händer att bussar stannar, berättar hon.
Minnesstunden betyder mycket för henne. Den ena stenen har hon själv satt upp och den andra står Polismyndigheten för.
Läs mer: Här är alla våra artiklar om den 20:e årsdagen
Kenneth Eklund blev beskjuten av rånarna
Hon vara 23 år när rånarna förstörde hennes liv
Malexander – plötsligt kände alla till det lilla samhället
Hennes son förlorade livet i Malexander
