– Jag är från östergötland från början, jag växte upp i Sya. Nu bor jag mellan Mjölby och Boxholm, i Linnefors.
Hon flyttade tillbaka till hemtrakterna för ett och ett halvt år sedan, efter att ha varit runt på olika ställen i Sverige. Senast bodde hon i Göteborg, men längtan efter landet fick henne att åka österut.
– Min kille är från Örebro, så det kändes bra med Östergötland. Jag har mycket av min släkt här också, det är roligt att bo nära dem.
Hon utgår ofta från sig själ när hon skapar sina verk. Och hon gillar att uttrycka stora känslor med få ord. Därför passar bilderböcker för barn hennes stil bra.
– Jag har ritat i princip i hela mitt liv. När jag var liten var jag och min syster rätt blyga. Så vi målade och skrev ofta. Det blev vårt uttryckssätt helt enkelt. Jag gillar att förklara känslor på ett lätt sätt så även barn som inte kan alla ord kan förstå.
Hon har en tvillingsyster som heter Emma Adbåge, även hon är författare. Nyligen skrev och tecknade de en bok tillsammans, ” Halsen rapar och hjärtat slår - rim för 0–100 år” som de tilldelades Lennart Hellsingpriset för.
– Det gick väldigt enkelt, lustfyllt och lätt att göra boken med min syster. Som tvillingar har vi väl ett eget språk. Boken är skriven på rim och vers, jag vet inte om jag hade vågat göra det med någon annan. Men med Emma gick det bra och blev väldigt spontant.
Hon har en bok på gång som kommer ut i höst, ”Samtidigt som” kommer den att heta. Den består av händelser på olika platser i världen, som sker på en och samma stund.
– Det är allt från en bild på en marknad i Marrakech till en sparv som flyger vi skogen i Linnefors.
Boken var inte planerad att bli till från början. Det var en serie hon hade gjort och hängt upp på väggen i sin ateljé.
– Min redaktör såg den och sa att det där kan bli något, så nu blir det en bok i höst.
Det var Boxholms bibliotek och Malexanders byalag som anordnade Författaraftonen. I föreningshuset i Malexander samlades ett tretiotal människor för att lyssna på när hon berättade om sitt författarskap.
– Det är första gången mina föräldrar får komma och lyssna när jag pratar. De kanske inte ens vet vad jag håller på med, säger Lisen Adbåge och skrattar.