Men Borka bryr sig inte, han skrittar på och kliver vant över stenar på Kyrkstigen. Även när det går brant utför är han hur säker som helst. Men han gillar att gå rakt igenom buskar!
Bergsklättring till häst är inte så vanligt. Inte i Östergötland i alla fall. Men i Malexander går det för sig när man kommer till Tumbo gård där Anna och Ian Jamieson driver hästverksamhet och erbjuder gäster att Bo på lantgård.
Ovanliga hästar
Än så länge är det sommaren som gäller för Jamiesons, men inom sig när de drömmen om att kunna leva på gården även andra tider av året. Nu går det inte, och Ian jobbar som systemvetare på SKL och Anna jobbar åt Världsnaturfonden.
Men på Tumbo har de hur som helst 16 hästar, de flesta av rasen skotsk highland pony, relativt ovanlig i Sverige.
– Vi har flest highlands på ett ställe i Sverige, säger Anna som även har några ryska basjkirer. En av dem är Borka.
Enbuskar
På vår ridtur genom skogen, eller upp- och nerför ett berg, deltar Anna, hennes brorsdotter Kristin Svenson, och jag själv. Medan de är vana ryttare är jag nästan som nybörjare (det är jag varje år sedan 27 år tillbaka) men jag har inga svårigheter att följa Borkas vägval. Jo, ett par gånger.
– Han gillar att gå rakt igenom buskar, men det kanske du märker, säger Anna skrattande.
Jo, tack.
Men det är bara roligt att försöka undvika att få byxbenen sönderrivna genom enbuskar och snår. Och helt fascinerande att skåda med vilken lätthet den 10-åriga basjkiren lyfter ben och hovar mellan otaliga decimeterhöga stenar på stigen. Jag skulle nästan kunna sitta i sadeln och dricka kaffe, så lugnt går det. Det är som en taxiresa över berget. Men bra högt.
Annan dimension
Under den trevliga ridturen som går på delar av Östgötaleden berättar Anna att familjen även har ett 40-tal får, samt 15 kvigor på gården Granbo på andra sidan sjön Malgen. Till Tumbo hör även uthyrningstorpet Övrabo – en vildmarksretreat, ingen el, inget vatten. Men Bor på lantgård gör gästerna i ett nyrenoverat stort hus granne med Jamiesons. Nytt för sommaren är att en jurta står klar att brukas.
Varför ska man då åka ända till Malexander för att rida eller bo?
– Vi tycker inte att det är så långt bort och det tycker absolut inte våra utländska gäster heller. De har ju kommit hit just för att uppleva naturen. Att uppleva naturen till häst ger en annan dimension av naturen. Vi är också ganska noga med att man ska träffa sin häst, borsta och rykta innan man rider och ta hand om hästen även efter att man ridit.
Så dags klappar jag om Borka efter avslutad klättring och förundras över hans krulliga päls. Han ser närmast svettig ut. Men det kan väl inte vara möjligt? Jag satt ju så lugnt.