En tiondel av dem som är arbetslösa under längre perioder i början av 20-årsåldern är utan jobb även tio år senare, visar en doktorsavhandling i sociologi som forskaren Anna Angelin gjort vid Lunds Universitet.
Hon har studerat en årskull av 70-talister, de som var på väg att etablera sig på arbetsmarknaden under Sveriges förra omfattande lågkonjunktur på 1990-talet, och hur deras livssituation ser ut i dag.
- Det är oroväckande siffror eftersom ungdomarna i den nuvarande lågkonjukturen är betydligt fler och det förstärker effekterna, säger hon till TT.
Hon tycker att situationen på 90-talet är jämförbar med den i dag, och att man kan ta lärdom av vad som då hände.
- Något man gjorde som i efterhand inte visade sig vara bra var massvolymprogrammen, säger hon och syftar på de kommunala program som till låg kostnad skulle aktivera ungdomarna med praktik.
- Praktik kan vara positivt, men det måste finnas en tanke bakom den så att man inte bara placerar ut folk. Då finns en risk att de känner sig utnyttjade och att praktiken blir kontraproduktiv, säger Anna Angelin.
I stället poängterar hon betydelsen av en fullständig gymnasiekompetens och möjligheterna att annars komplettera.
- Just kombinationen av flera års arbetslöshet och ofullständig gymnasiekompetens är förödande ur anställningssynpunkt.
Arbetslösheten påverkar stora delar av livet. I de intervjuer Anna Angelin gjort säger många att den ständiga fattigdomen är ett av de största problemen.
Men även den maktlöshet de arbetslösa känner inför myndigheterna.
- På frågan vad det värsta är svarade de skammen, och att känna sig värdelös. Att folk har en attityd mot en och tror att man inte vill jobba - men så är inte fallet, säger Anna Angelin.