När kriget stod för dörren

Nu slumrar baracken, men när den byggdes i början av 1940-talet var verksamheten som störst inom hemvärnet, med cirka 90-000 medlemmar runt om i Sverige. Andra världskriget drog allt närmare och de frivilliga insatserna som skulle skydda hembygden skapade trygghet för befolkningen. Hemvärnet var väl organiserat och bevakade bland annat broar och vägar.

Baracken är en slags klubblokal, men så smart konstruerad att den går att flytta. Väggarna hålls ihop av bultar så att väggarna går att montera ner och baracken ganska enkelt sättas upp på annan plats.

Invändigt finns en stor portabel järnspis, där det har puttrat mycket ärtsoppa. I dag är en av hemvärnet specialiteter att organisera utspisning av hungriga stridisar långt ut i skogen. Vid sådana tillfällen tar man med sig spisen ut i fält.

På andra sidan vägen in bland villorna ligger fler lämningar från andra världskriget i form av skyddsrum, eller om det är ett vapenförråd, och på berghällen finns ett skyttevärn. Man kan ana en väg upp till berget dit luftvärnsartilleri fraktades. Luftvärnet skulle skydda kraftstationen från anfallande fiendeplan.

Min guide Per-Ove Joelsson, som är engagerad hemvärnsman, berättar att det har legat fler baracker i området. En bit av vår svenska krigshistoria blir levande, och som i Ulla Billqvists smäktande sång "Min soldat" som var otroligt populär under kriget och som berättade om längtan och oro över nära och kära, kommer tankarna: Hur kändes det att leva under den tiden - när kriget stod för dörren?

Marie Hagsten - som är byggnadsantikvarie på Östergötlands länsmuseum.