– Det måste finnas ett skyddsnät för dem som griper in när ett brott begås. Det som hänt kommer att påverka mig, mitt arbete och familj under lång tid, säger han.
Anders visste att två personer just mördats i Ljungsbro när han ringde SOS.
Han såg den döda kvinnan och pojken. Han såg det långa järnröret och blodet. Tillsammans med ett annat vittne brottade han ner den misstänkte gärningsmannen.I tio minuter höll Anders fast 34-åringen. När rättegången om dubbelmordet i Ljungsbro inleds i morgon, tisdag, berättar Anders om ensamheten och utsattheten som han bär med sig efter mordnatten.
– Jag betraktas inte som brottsoffer utan som ett vittne. Anledningen är att jag klarade mig utan fysiska skador.
På grund av detta har han heller inget juridiskt ombud som för hans talan.
– Inför rättegången har jag varit på en rundvandring i rättssalen med Brottsoffermyndigheten. Men jag behöver ingen hjälp med att hitta till toaletten. Det jag känner en oro inför är det juridiska.
Har minnesluckor
I december gjorde Anders på egen hand en anmälan om ”framkallande av fara”. Anmälan lades ner av åklagare.
– Jag har överklagat beslutet efter att jag läst förundersökningen. Med ofantlig tur och oanade krafter, kanske adrenalinpåslag, klarade jag mig från fysiska skador. De psykiska besvären eller skadorna vet jag ännu inte omfattningen av. Jag har fortfarande ett enormt stresspåslag. Jag förstår inte hur åklagaren resonerar. Var jag inte utsatt för fara?
Anders berättar också om minnesluckor kring morden. De oroar honom.
– Kanske kommer reaktionen efter rättegången, säger han och det låter nästan som om det är något han önskar.
Anders säger att han gråtit vid två tillfällen efter mordet, strax efter morden när han blev förhörd av polis och vid ett tillfälle hos psykologen. Han beskriver sig som en bägare som är full till brädden av känslor, han vill tömma bägaren, börja om.
– Det är enormt tungt nu. Det bara skvalpar omkring i den där bägaren men inget kommer ut. Det ska bli skönt att prata om allt på rättegången, alla ska få veta hur det var. Och jag vill att alla ungdomar ska förstå vilket skit det är med droger.
Höll honom på marken
Mordnatten hade Anders varit ute med arbetskompisarna. Han kom med bussen från Linköping. På vägen hem såg han att några bråkade, en större person slog en mindre. Han uppfattade inte situationen ordentligt förrän han kom fram till platsen.
– Jag är förbannad på mig själv för att jag inte förstod att det var på riktigt. Jag trodde att det var ett gäng som firade halloween. Kanske hade jag kunnat stoppa mordet på kvinnan.
Den misstänkte gärningsmannen vände ryggen åt Anders håll när han slagit ner den förste, yngre personen. Anders såg hur ytterligare två vittnen närmat sig, en man och dennes flickvän. Den misstänkte mördaren höjde något som såg ut som ett långt papprör och slog på kvinnan.
Anders och kvinnans pojkvän lyckades med gemensamma krafter få ner den misstänkte gärningsmannen på marken och höll kvar honom i cirka tio minuter. I den upp-jagade situationen försökte Anders ringa SOS alarm. Det första samtalet bröts efter två minuter. Det andra samtalet varade i cirka fem minuter. Under dessa minuter lyckades den misstänkte gärningsmannen fly.
– När jag lyssnar på samtalet framkommer det att jag redan visste att två personer var mördade och att vapnet var ett långt järnrör.
"Borde finnas skyddsnät"
De första poliserna som kom till platsen tog upp jakten på den misstänkte gärningsmannen.
– Senare fick jag följa med en polis in i en piketbuss. Den polisen skulle jag vilja ge Dagens ros. Han lyssnade och tog hand om mig.
Anders fördes sedan till polisen i Linköping där han förhördes. Eftersom polisen hade mycket att göra fick han ta sig hem på egen hand. Anders betalade en taxi.
Tidigt på morgonen kom han hem och berättade för sambon vad som hänt. Dagen efter ringde han en psykolog, till henne har Anders gått regelbundet sedan mordnatten.
– Inför rättegången har jag berättat lite för barnen, samtidigt vill jag ju skydda dem.
Anders har fått ersättning för taxiresan men ersättning för förlorad arbetsinkomst räknar han inte med. I hans försäkring finns inget som täcker psykiska skador och förlorad arbetsinkomst. Er-sättning för de nedblodade kläderna understiger troligensjälvrisken på försäkringen.
– Det var en extrem händelse men jag anser att det borde finnas ett skyddsnät även för den som griper in när ett brott begås, kanske ett försäkringsskydd eller att ett vittne också skulle kunna räknas som brottsoffer för att få ökad möjlighet till hjälp, säger Anders. Det pågår en debatt om en civilkuragelag. Är önskan att vanliga personer hjälper varandra vid utsatta situationer, måste samhället vara beredd att stötta samtliga parter.
Anders heter egentligen något annat.