Cornelia Svensson, Ellen Karlsson och Jakob Nordenhed har haft ett omskakande år.
De kände den 15-årige pojken sedan länge. De gick i hans parallellklass men var som klasskompisar och vänner.
Det som hände honom har vidgat deras kunskaper om livet på ett sätt som de var väl unga för att hantera.
När jag möter dem och vi talar om vännen är de lågmälda och blir synbart ledsna av samtalet. Samtidigt kommer orden lätt för dem och det är tydligt hur starka och varma minnena och tankarna om honom är. De berättar detaljer; hur han var, vad han sa, vad han gillade att göra.
Ellen och Jakob var båda bortresta under halloweenhelgen då morden ägde rum. Ellen fick samtal från vänner på fredagsnatten som berättade vad som hänt. Jakob såg på nyheterna att två personer mördats i Ljungsbro men visste inte vilka. Både han och Ellen skickade sms till vännens telefon.
– När han inte svarade började jag ringa runt och fick veta vad som hänt, berättar Jakob.
Även Cornelia, som varit med 15-åringen och ett kompisgäng tidigare under kvällen men tillsammans med några fler valt att gå hem, såg på nyheterna på natten. När hon inte fick svar på sina sms började hon förstå att något var fel.
Samhället – skolan, polisen, fritidsgården, kyrkan – mobiliserade direkt och ungdomarna säger att de märkte det och att det var ett stöd. Veckan som följde efter halloween var dagar då de fann stöd av vännerna i skolan och personalen där, kvällar då de bara ville vara på fritidsgården bland kompisar att sörja ihop med.
– Det var så skönt att gården var öppen hela tiden. Och skönt att polisen var här på dagarna. Vi känner ju dem, de är skolans kontaktpoliser. Det kändes bra, säger Ellen.
Den dominerande känslan var ledsenhet, beskriver ungdomarna.
– Jag var mest jätteledsen. Men också lite arg, säger Cornelia.
– Ja, den där argheten… man tänkte ”hur kan någon göra så mot en oskyldig, det kan inte vara så”, säger Ellen.
Vid sidan av sorgen fanns annat som också rörde upp tillvaron. Jakob nämner alla rykten som spreds om vad som hade hänt, varför pojkarna varit tillsammans med 34-åringen.
– Alla snackade, säger Jakob.
Vännerna upplevde också att personer som inte egentligen stått 15-åringen nära plötsligt hävdade att de varit hans nära vänner och sa sig må dåligt. Provocerande, tyckte Cornelia, Jakob och Ellen.
– Det kändes som om de försökte få uppmärksamhet på sig själva. Jag blev arg, säger Cornelia.
På årsdagen av morden har skolan stängt, det är höstlov. På måndagen efter lovet kommer Ellen, Cornelia och Jakob att delta i minnesstunden som ordnas.
– Vi har pratat i elevrådet och bestämt att vi ska ha en minnesstund i skolan. Även om det blir jobbigt skulle det kännas konstigt om vi inte gjorde något, säger Ellen.