Efter promenaden i området kring Brunneby kontaktar Filip Lindström Corren och berättar vad han har sett. Det var lite vatten i kanalen, max en meter i mitten. Han uppfattade också att sanden hade samlat sig i vågformade vallar och det verkade som att fisken hade fastnat där innanför.
– De var typ överallt, kritvita allihop.
När jag når kanalbolagets VD Anders Donlau förklarar han att fisken som Filip Lindström, och förmodligen många med honom, har sett allra troligast har varit infrusen i isen under vintern. Den aktuella sträckan av kanalen har varit tömd på grund av renoveringsarbete i Skarpåsen. Det endast decimeterdjupa vatten som blir kvar i mitten av fåran bottenfryser och fisken överlever inte. Eventuellt dör den av syrebrist redan innan vattnet fryser.Och när det nu tinar kommer fisken fram.
– Man får inte glömma bort att Göta kanal är en damm, säger Anders Donlau.
– Fisken simmar ju in i och det är inget vi kan göra något åt.
Den mesta fisken i Göta kanal är mört och braxen. Kräftor finns det också men de överlever torrläggning på vintrarna genom att de kan krypa ner och gömma sig.
Linköpings kommunekolog Anders Jörneskog säger att den döda fisken i kanalen inte är uttryck för något ovanligt fenomen så här års, särskilt inte i reglerade vatten.
– Det är inte något roligt men det är ingen katastrof, säger han.
I reglerade vatten i Tinnerölandskapet händer det att grodor dör av samma anledning. När fisken, eller grodorna, blir innestängda förbrukar de all syre.
Den stora fiskdöden i Stångån för ett antal år sedan däremot berodde på något mycket allvarligare, när varmt vatten strömmade in från reningsverket. Det fick stora mängder fisk att gå upp i ån. Då dog flera ton fisk.
– Det var en katastrof så där har gjorts åtgärder för att det inte ska kunna hända igen, säger Anders Jörneskog.