Nu borrar polis och åklagare allt djupare i detaljer kring hur och varför.
Och i Ljungsbro håller många människors akuta chock och sorg nu på att sakta, sakta omvandlas till… Vad?
– Bland annat ilska. Så är det för en del, säger Charlotta Stjärne, rektor för Ljungsbroskolans högstadium.
– En del är ledsna, en del är arga, säger Anton Nydén, säljare på macken mitt i byn där mycket av det sociala småpratet äger rum.
Förtvivlan
– Grova våldsbrott är främmande för Ljungsbroborna. Folk blev chockade. Jag känner själv en förtvivlan över de här morden, och jag blev också förbannad när jag hörde den misstänkte säga att han inget minns av händelsen men att han kunde räkna upp vilka fyra kändisadvokater han begärde som försvarade, säger Claes Thulin, pensionerad lärare och Ljungsbrobo sedan 1970-talet.
I kväll arrangerar orten en stor manifestation. Parollen är ”Ljungsbro mot våld och droger”. Tusen facklor väntar på händer som ska föra dem brinnande genom orten, som ett meddelande om vilket samhälle som bärarna vill ha.
9 000 gillar manifestationen
Kanske kommer facklorna inte att räcka. På Facebook, där initiativtagarna startat en sida för arrangemanget, har nära 9 000 personer tryckt på ”gilla”-knappen.
Samtidigt har andra bestämt sig för att avstå. Vissa menar att dubbelmorden ska ses som en enskild händelse och att kopplingen till våld och droger i samhället i stort därför är fel.
”Manifestationen är en icke-politisk tillställning som ska mana till eftertanke” beskriver initiativtagarna. Och eftertanken, menar ett flertal personer som Corren har talat med, är kanske avgörande för Ljungsbros utveckling.
Ljungsbro kokar över av rykten. Ryktena startade omedelbart på lördagsnatten 2 november så snart polisbilarna rullade in i samhället och polispatrullerna började sitt arbete. Under de gångna veckorna har ryktena exploderat, migrerat, penetrerat. På sociala medier svämmar de över, på diskussionssajter drivs de från sanningslevererande faktabaserade inlägg till en gegga av grundlösa spekulativa, fördomsfulla och öppet rasistiska resonemang.
Vad är det som händer med Ljungsbro nu?
– Jag vet inte. Den reaktion som kommer på dubbelmordet är vi oroliga för, vi vet inte om människor kommer att ta lärdom av det som hänt eller om det går åt andra hållet i stället, säger Kenth Almroth, polis med en lång och djup kännedom om orten.
Bruksmentaliteten lever
Vad är Ljungsbro? Ett brukssamhälle, ett Åtvidaberg i miniformat, en ort som uppstod och blomstrade med fabriken som var arbetsplatsen och navet. Till och med en egen kommun, fram till sammanslagningen på 1970-talet.
I Åtvid la fabriken ner. I Ljungsbro finns den kvar men är inte längre ”allas” arbetsgivare. I samhället bor 6 600 personer och av de arbetande pendlar i dag åttio procent ut från Ljungsbro till jobb.
Men bruksmentaliteten lever kvar, beskriver flera av dem som Corren pratar med. Närrådets ledare Björn Bergdahl (M) menar att det märks bland annat på inställningen till skolan. Inte alla, men en del och då främst yngre killar, har inställningen att det är coolt att plugga lite och försöka tjäna pengar snabbt.
– En slags antistudietradition, säger han.
I Ljungsbro finns också en misstänksamhet mot det som är okänt, det som kommer utifrån. Som ”Vretabönderna”. Det landstingsdrivna naturbruksgymnasiet Vretaskolan har internatboende för sina elever i Ljungsbro. Det har varit bråk mellan ungdomar från orten och internat-eleverna. Kort efter att dubbelmordet blivit känt spekulerades det också kring, bland annat på diskussionsforum på nätet, om ”Vretabönderna” kunde vara inblandade.
Rasismen frodades
Är misstänksamhet mot det okända unikt för Ljungsbro? Knappast. Men misstänksamheten, parat med det faktum att ytterst få personer med invandrarbakgrund bodde i Ljungsbro i mitten av 1990-talet, gjorde att en öppen och ren rasism då kunde frodas och rotas.
– Skinnskallarna fick mer eller mindre vara i fred och säga vad de ville och ingen sa emot, säger polismannen Kenth Almroth som under de åren var avdelad att arbeta i Ljungsbro.
Och i dag? Skinnskallarna hörs och syns inte längre. Är främlingsfientligheten död? Nej. Den frodas i världen, Sverige, Ljungsbro.
Den 33-årige man som nu sitter häktad misstänkt för de två morden, är inte född i Sverige. Enligt en uppsjö av skribenter på främlingsfientliga nätforum, är det den direkta och avgörande orsaken till att han ska ha mördat pojken och kvinnan. Att han vuxit upp i Sverige och i ett annat EU-land och formats av förutsättningarna där finner de ovidkommande.
På forumet Flashback har också Ljungsbrobor ventilerat sina åsikter efter morden. En skribent säger: ”Björkängsgatan (där morden skedde, reds anm) verkar vara en ’fin’ gata. Bara svenskar som bor där.” En annan skribent: ”Det fanns rätt många nazister i samhället för 15–20 år sen varför samhället klarat sig ganska bra från att bli berikat. På senare år har dock somalier kommit till samhället.”
Sammanhållning
Brukssamhället Ljungsbro är geografiskt avskilt, en satellit till Linköpings mer sammanhängande delar. Det kan vara en förklaring till den långa tradition som många invånare har av att umgås – och festa – över generationsgränserna. Det goda med det är sammanhållningen. Det dåliga är att tonåringar i Ljungsbro – om de vill – har en ständig tillgång till alkohol och narkotika.
Polisen har upprepade gånger tvingats göra riktade insatser mot narkotika i orten. Förr var det insatser mot vuxna tunga missbrukare. I dag är det insatser mot en grupp tonåringar, 14–16 år.
Är det unikt för Ljungsbro att vissa tonåringar använder knark? Nej. Men på en punkt skiljer Ljungsbro ut sig: Här både hanterar och missbrukar ungdomar narkotikan.
– I andra stadsdelar är det mer vanligt att vi ser ungdomar handskas med narkotikan och göra business på den, men det är färre som polisen får positiva drogtester på där, säger Kenth Almroth.
Riskbeteende återkommer
En mamma i Ljungsbro säger till Corren att hon ser hur gruppen unga med riskbeteende ”återuppstår” med några års mellanrum.
– Det är känslan på byn att det är så. Det går i cykler. De som är igång nu är födda kring 1999 och de rekryteras av de äldre, säger hon.
En delvis fortfarande levande rasism, problem med narkotika bland unga, åratal av klotter och skadegörelse, helgnattbussar från city som är så kända för bråk och stök att vissa Ljungsbrobor hellre väljer svarttaxi hem. Och ett dubbelmord som skakat tusentals av invånarna.
Vad ska hända med Ljungsbro nu?
Dämpa rykten
Linköpingspolisen hade redan före dubbelmorden en ny satsning på gång mot narkotikan bland tonåringar. Polisen har sedan morden också funnits på plats för att fånga ungdomarnas frågor.
Även socialförvaltningens fältsekreterare har funnits på skolan, fritidsgården och utomhus och skapat relationer till ungdomarna.
– Vi finns med så länge vi behövs. Vi försöker bland annat dämpa rykten, säger fältgruppens chef Katarina Helldrin.
På Ljungsbroskolan tillät rektor Charlotta Stjärne att elever som inte orkade med lektionerna dagarna efter morden fick utebli. Nu är det normal skolgång som gäller. Och eleverna tar ansvar för sina studier, menar hon.
– Jag håller inte riktigt med om beskrivningen av en antistudietradition. Skolan har visat låga resultat förut. Men årets sjuor är lugna och studiemotiverade. Skolan går åt rätt håll, säger hon.
Förväntningar på förändring
Spontant engagerade Ljungsbrobor har dragit igång en nattvandringsgrupp. Närrådet stödjer gruppen och uppmuntrar engagemang från föräldrar. På ett långsiktigt politiskt plan är Ljungsbro och Berg utpekade som prioriterade utvecklingsorter som ska byggas ut. Kanske minskar det satellittillståndet.
När Corren inför det här reportaget talar med ett stort antal personer blir det uppenbart att det finns en förväntan på en positiv förändring och en vilja till engagemang.
– Ljungsbro vaknar upp nu. Jag tror att det kan komma något gott ur det här. Vi ser föräldraengagemang, nattvandring. Vi kan sätta Ljungsbro på kartan för något bra, säger rektor Charlotta Stjärne.
Polismannen Kenth Almroth säger sig övertygad om att det går att bryta kriminellt beteende och drogmissbruk hos tonåringarna.
– Man kan ändra allt. Vi har gjort det förr. Men det är en fråga om hur man fördelar resurser! Som oss poliser till exempel, säger han.
Felaktig bild
Sofia Bjelke, inflyttad till Ljungsbro för sju år sedan, ser förutsättningar för att lördagskvällens manifestation kan bli lyckad.
– Kan den påminna oss om att våld och droger leder oss fel, och sluta oss samman i det, så är det fantastiskt.
Hon hoppas att manifestationen inte kantrar mot de främlingsfientliga diskussioner som finns i sociala medier.
– När jag är ute i övriga Linköping märker jag hur många har en bild av Ljungsbro som en väldigt rasistisk by. Jag upplever inte att sådana personer representerar Ljungsbrobornas identitet i stort, säger Sofia Bjelke.
Claes Thulin instämmer och vill inte höra mer prat om ”etnicitet” som förklaringar på något.
– Vi har alla en uppgift att se lite längre än vad dessa korttänkta negativa rasistiska typer gör.