Septemberluften är kall och snål. Inom synhåll glittrar Motala ström, där Linköping tar sitt dricksvatten. Här i sluttningen mot strömmen nedanför Ljungs kyrka bedrev Nyströms gjuteri sin verksamhet från 1950-talet och ett par decennier framåt. Under 1976 övergav företaget platsen utan att städa upp efter sig.
Sedan dess har ingen brytt sig om att ta reda på om marken och de inrasade husen innehåller föroreningar, som kan vara en fara för allmänheten eller utgöra ett hot mot Linköpings dricksvatten.
Platsen finns sedan i våras med på länsstyrelsens värstinglista över de trettio mest förorenade industriområdena i Östergötland.
I går intog sju tjänstemän från länsstyrelsen och två från miljökontoret det nedlagda gjuteriet. Tillsammans med Charlotte Lidehorn från Envipro miljöteknik och Mikael Lennartsson från Stadspartner tog de prover på mark, grundvatten och byggnader. Samtidigt passade de på att uppdatera sina kunskaper om olika fältinstruments fördelar och nackdelar.
- Förhoppningsvis hittar vi inte någonting alls. Man vill ju inte för allt i världen att det ska finnas föroreningar i närheten av en dricksvattentäkt. Det får det bara inte göra, säger Ola Sundin, som ingår i den grupp på länsstyrelsen som jobbar med förorenad industrimark.
Området utanför husen består av stora mängder gjutsand som kan innehålla tungmetaller. Det finns rester efter oljehantering på några platser. Man tror sig också kunna hitta lösningsmedel som bensen. Fenoler misstänks nå grundvattnet. Mikael Lennartsson styr borrbandvagnen i den kuperade terrängen runt de gamla gjuteribyggnaderna. På några platser låter han borren snurra sig ned i marken för att hämta upp jord, varpå miljöfolket hjälps åt att samla prover i plastpåsar.
Intill huset och ned mot Motala ström placerar man ut grundvattenrör. När miljökollen drogs igång igår visade det sig att grundvattnet går mycket djupare än man trodde från början. Det kan tala för att så mycket föroreningar trots allt inte läcker bort från platsen.
Inne i huset provar sig några fram med hjälp av olika instrument för att hitta bästa möjliga punkter att ta stickprov på. För att ta reda på om även väggarna innehåller tungmetaller kommer man att ta borrprover på betongen och annat byggmaterial.
Miljökontoret har inte känt till platsen förrän i våras och har därför aldrig kontrollerat området under årens lopp. Miljöinspektörerna Anna Ohlsson och Torgny Sylvan både förskräcks och fascineras när de vandrar runt bland resterna i husen. Ett schema på väggen i kontoret tyder på att det mesta tog slut här sommaren 1976.
- Om det fortfarande hade pågått någon verksamhet här hade vi säkert vetat om det och varit här. Som det ser ut här nu måste åtminstone en del av byggnaderna rivas, eftersom de utgör en fara för allmänheten, säger Torgny Sylvan.
Miljökollen i går resulterade i att uppemot femhundra punkter i mark, hus och vatten fick släppa ifrån sig bevismaterial.
- Man vill ju samla på sig så mycket som möjligt även om inte allt går vidare till laboratoriet för analys, säger Charlotte Lidehorn, som har uppdraget att genomföra undersökningarna i Ljung.
Under november ska hon vara klar med en slutrapport om undersökningarna. Då vet vi om det nedlagda gjuteriet är ett hot mot Linköpings dricksvattentäkt eller ej.