-- Alla indikatorer tyder på att samhället har blivit lugnare och tryggare och brotten minskat under de senaste fem åren, säger Hans Erik Lundqvist, som arbetar med trygghetsfrågor vid östgötapolisen.
För fem sex år sedan såg Ljungsbro annorlunda ut. I slutet av 1990-talet brottades orten med kriminalitet och inflyttning av personer med nazistiska åsikter.
Runt 1998 gjorde polisen en kartläggning av nazisterna på orten och uppskattade dem till ett 25-tal aktiva, som försökte värva ungdomar och bland annat drog till sig yngre tjejer som också utnyttjades i samband med fester.
En otrygghet spred sig i samhället. Sommaren 1999 trängde sig nazister objudna in på en fest i vandrarhemmet, sprejade tårgas omkring sig och härjade sedan runt i centrum. Efteråt dömdes en 22-åring bosatt på orten, som deltagit i förstörelsen, till skyddstillsyn och samhällstjänst.
På vintern samma år hittade många Ljungsbrobor nazistiska flygblad i sina brevlådor. Ljungsbroskolan klottrades ned med slagord och symboler. I Lambohov greps flera nazister bosatta i Ljungsbro i färd med att demonstrera mot invandrare.
Majoriteten av invånarna på orten hade en annan åsikt än nazisterna. Över 500 personer deltog vintern 1999 i det möte som blev ett slags upptakt till arbetet mot brottsligheten. Vanligt folk, polisen, skolan, trygghetsrådet, idrottsföreningar och andra hjälpte till.
Under 2001 fanns tämligen gott om narkotika i omlopp i Ljungsbro. Det märktes också på antalet brott. Faktorerna knark och kriminalitet brukar gå hand i hand.
Men brotten hade på det hela taget börjat minska. Så har utvecklingen fortsatt.
Nazismen har avtagit. Under ett par år var Ljungsbro Nordens starka fäste för nazister. Så är det inte längre. Eftersom många av de lokala anhängarna ägnade sig åt att supa till, hamna i slagsmål, hota och bråka skämde de ut sig när kärnan i rörelsen ville se en mer städad, välkammad approach utan bomberjackor och snaggat hår. I dag finns några anhängare kvar, medan andra har flyttat, ytterligare andra avtjänar fängelsestraff och en del har hoppat av rörelsen.
Hans Erik Lundqvist som arbetar med statistik hos polisen sitter också i det lokala trygghetsrådet i Ljungsbro. I dagarna blev polisens statistik över brottslighet i Linköpings olika områden färdig och siffrorna talar sitt tydliga språk: Antalet anmälda brott i Ljungsbro minskar. Kraftigt.
Skadegörelsen har minskat från 61 fall förra året till 16 i år. Klottret har minskat, bilbrotten, misshandeln, inbrotten, stölderna.
Skadegörelse och klotter är den bästa mätfaktorn för hur barn och unga trivs. Den som är nöjd med sin tillvaro och gillar miljön omkring sig slår inte sönder och klottrar. Det säger något att Ljungsbroskolan visserligen utsattes för 11 brott i år, men hela 31 brott förra året.
Ibland minskar bråk och kriminalitet i ett område utan att någon riktigt vet varför. Det kan bero på att kriminella och/eller narkomaner flyttar, eller att polisen ägnar mindre uppmärksamhet åt ett område och därmed får kännedom om färre brott.
Ljungsbros två närpoliser, Kenth Almroth och Thomas Broman, började sent i höstas att jobba i polisens särskilda gänggrupp och har tjänstgjort i hela stan. Men folk som Corren talat med är ändå eniga. Brotten har minskat och samhället har blivit lugnare. Det är närpolisens goda arbete tillsammans med invånarna på orten som gjort det.
Närpolisen Kenth Almroth säger att goda kontakter med Ljungsbroborna, både yngre och äldre, och god kunskap och insyn i var människor bor, vem de umgås med och hur de rör sig gjort att brott på orten lättare kan klaras upp.
-- Och det har blivit bättre och lugnare vad gäller ungdomarna i området, tycker han.
David Hammerman som arbetar på fritidsgården säger detsamma. Han kommer i kontakt med många av ortens barn och unga.
-- Jag tycker de är skötsamma. Det blir bråk ibland, men då får vi ta en diskussion med dem, säger han.
Även om Linköping bara ligger en kort bussresa bort och lockar med fritidsgårdar, bio, spelhallar och uteställen kommer många ungdomar till Ljungsbros fritidsgård. Lite fler killar än tjejer håller till där, säger David Hammerman; tjejerna i tonåren börjar ofta umgås med lite äldre killar och då vill de inte hänga på fritidsgården.