– Jag har inte sett tillstymmelse till något i den vägen, säger fritidsledare Janne Andersson.
Förra årets allhelgonahelg var Janne Andersson ledig på fredagen. På lördagsförmiddagen fick han veta att pojken och kvinnan blivit mördade. Klockan tre på lördagseftermiddagen var han med och öppnade fritidsgården och ungdomarna vällde in.
– Hela tiden gick jag där och peppade mig själv för att orka. Egentligen ville jag kanske helst bara ligga ner och gråta men vi måste ju finnas för ungdomarna, säger Janne Andersson.
Han är fortfarande överväldigad över uppslutningen och hjälpsamheten som människor visade i krissituationen.
– Det kom personal från andra fritidsgårdar och hjälpte oss, det kom folk från organisationer som man inte ens visste fanns och erbjöd oss sin hjälp. Alla ställde upp. Det har blivit en annan sammanhållning, säger Janne Andersson.
Ljungsbro har en osnygg historik som ett fäste för nazism, rasism och bråk mellan deras företrädare och motståndare under sent 1990-tal. Eftersom den nu dömde mördaren inte är etniskt svensk befarade många att rasism skulle blossa upp i byn igen.
– När jag började mitt jobb här i Ljungsbro fanns de där problemen. Men nu har jag inte sett eller hört tillstymmelse till något sånt. Ungdomarna resonerar klokt och bra, de ser på det här som ett drogrelaterat mord, inte som rasistrelaterat, säger Janne Andersson.