- Det är overkligt. En mardröm. Är ett liv inte värt någonting i Sverige, undrar mamma Erika Muresan och gömmer ansiktet i händerna och gråter.
Det var Erika Muresan som gjorde den fruktansvärda upptäckten i augusti förra året. Dottern hade inte svarat på telefon på hela dagen så Erika åkte hem till henne. Hon fann henne död i sängen, knivhuggen tretton gånger av den tolv år yngre maken som låg medvetslös i huset, efter ett självmordsförsök.
Familjen Muresan hade precis lyckats kravla sig upp till ytan igen. Tillvaron började fungera något så när igen, när beskedet kom för några dagar sedan som kastade ned dem på botten av sorgeträsket igen.
En avlägsen släkting från Rumänien ringde och berättade att Antonellas make och mördare var tillbaka i hemlandet igen. Han hade redan varit där i en vecka. Enligt uppgiftslämnaren bodde han hos sin farmor, men hon hade flyttat ur huset eftersom hon var rädd för honom.
Victor Zoltan var en fri man efter bara fem månaders behandling på rättspsyk i Vadstena.
- Vi kunde inte tro på det, berättar Marius Muresan, som är bror till den mördade.
Marius Muresan ringde direkt till åklagare Marianne Staaf och undrade om det kunde vara sant att hans systers mördare hade frigivits.
- Det är omöjligt sade hon, men lovade undersöka saken och återkomma.
Några timmar senare fick familjen Muresan besked att jo, så illa var det. Victor Zoltan hade skickats tillbaka till Rumänien.
Marius Muresan lever som en svensk och pratar oklanderlig svenska efter sjutton år i landet. Ändå kan han inte släppa känslan av, att hade det varit en "vanlig Svensson" mördats skulle inte mördaren fått gå fri så snart.
Pavel Muresan, pappa till den mördade, har en röst som rister av sorg. Vems är ansvaret när Zoltan mördar igen, undrar han. Att han gör det är han säker på. - Han är sjuk. Galen. Farlig.
Vi sitter i Erika och Pavel Muresans radhus i Ljungsbro. Han kom till Sverige för nitton år sedan, som rumänsk flykting. Erika, Antonella och Marius kom två år senare.
Några färgglada påskkort står på bordet som är prytt med en virkad duk. I bokhyllan finns familjekorten. Antonella som var 36 år vid sin död, ler glatt på alla bilder.
- Hon var så omtänksam jämt. Hon var mitt stöd, min glädje säger Erika och gråter en ljudlös gråt. Tårarna trillar nedför kinderna.
Antonella träffade Victor Zoltan för tre år sedan, på ett bröllop i Rumänien. Han flyttade till Sverige, paret gifte sig och flyttade in i ett radhus, inte långt från där Erika och Pavel bor. Marius med fru och ettårig son bor också nära sin föräldrar, i Ljungsbro.
Läs mer i lördagens Östgöta Correspondenten.