Huset har fått dra in magen mitt på, för att anpassa sig efter bergets form. Under det utskjutande taket fick grillarna en bra vinterförvaring.
Från vägen gör det skogsfärgade huset inget väsen av sig. Anspråkslöst och försynt har det smugit sig på plats, mellan berg och tall.
Det är först när man kommer upp vid sidan – och bakom – huset som man inser vilken helt perfekt placering det fått, med en storslagen vy ut över Årsviken i Gryts skärgård.
– Vi ville inte ha något "fläskigt" bygge som skulle störa naturen. Det var viktigt, säger Stefan Eriksson och Kristina Swenningsson.
De hade letat sommarstuga väldigt länge och Stefan drömde i sitt inre om att fynda ett gammalt oupptäckt skärgårdshemman med sjötomt. Men de objekt de tittade på var antingen ruttna och mögliga – eller på tok för dyra.
En sommar campade paret på Eköns camping i Gryt. De gick omkring i sommarstugeområdet Snäckevarp och sa till varandra att "här ska vi aldrig bo".
– Gatan vi då gick på kändes som ett prydligt villaområde, med långa raddor av brevlådor överallt och väldigt lik vår gata hemma i Ljungsbro, där vi bodde då.
Men så dök den där tomten upp 2012, som bestod av en rejäl bergknalle och en tät granskog. Här kunde man väl inte bygga ett hus?
– Jag klättrade upp på berget och i en glipa mellan alla granar kunde jag skymta vattnet och tänkte att jo, det kan man nog, säger Kristina. Varför köpa ett färdigt ställe, när vi nu råkar vara både ganska rastlösa och hyfsat händiga?
Kortsidan av huset vetter mot havet, men huset är så sinnrikt konstruerat att man har samma utsikt från flera av rummen.
Ena dotterns första reaktion var "Det här ser ju ut som Olstorp! Har ni köpt en skog?"
73 träd togs bort innan ett gediget markarbete, med sprängning och gjutning för att få till en jämn husgrund, tog vid. En arkitekt anlitades och ambitionen var att få maximal sjöutsikt, men också att huset skulle anpassa sig efter naturen – och inte tvärtom.
Hela det stora trädäcket som förbinder huset med berget smeker nu bergets fot. Inte en enda planka är den andra lik. Alla har de fått anpassa sig och individuellt sågas till för att passa bergknallens ibland stora, ibland små, krumsprång.
– Underarbetet var svårast. Att skruva fast själva däcket var relativt enkelt, säger Stefan.
Även huset har på ett synligt sätt fått maka på sig för berget. Där det skjuter ut har huset fått "dra in magen" en bit.
Med ett berg som närmsta granne. Varenda planka på verandan på husets baksida har fått anpassa sig efter bergets form
Vem bestämmer mest?
– Låt mig säga så här, ler Kristina. Möjligen är jag lite tydligare i mina önskemål och Stefan lite mer av en "smygare". Men vi diskuterar oss alltid fram till lösningar.
I byggprojekten är det Stefan som snickrar medan Kristina gillar att gjuta betong och kånka byggmaterial.
"Så himla bra det blev!" Projektet är i hamn och Kristina och Kristina och Stefan är mer än nöjda med slutresultatet.
Vad är bäst här?
– Bortsett från att huset blev som vi ville är det området, som vi häcklade en gång. Allt är så välskött. Här finns tennisbana, poolområde, underbara gångstigar, strand med grillplats och alla möjligheter till en aktiv fritid.
De ägnar sig åt vinterbad, fiske, kajakpaddling, långfärdsskridsko, vandring, båtliv och golf. Fem minuter bort med båten väntar öppet hav.
I området finns 308 fastigheter varav 10–15 procent är åretruntbostäder. Kristinas och Stefans hus är helt vinterisolerat och de tillbringar förlängda helger här så ofta de kan.
Fondtapeten i sovrummet krävde minutiös mönsterpassning.
Vad har ni i pipeline?
– Utekök och utedusch. Så småningom ska vi bygga ett gästhus, snett framför huset där marken nu är plan. Allt är framdraget.
Bergsklättring i alla ära, men det lär komma en dag när de hellre bor på marken än på en bergsknalle med branta trappor.
Stora huset lär inte stå oanvänt. Det kommer två döttrar med familjer att hängivet se till.