Ett nyckelskåp var det enda som klarade sig i branden på Vreta utbildningscentrum.
Klockan 04.00 på onsdagsmorgonen den 15 januari väcktes Vreta utbildningscentrums rektor Elisabeth Bringer Hallberg av att telefonen ringde. Det var en fritidsledare som ringt för att berätta att en av ladugårdarna börjat brinna. Hon kastade sig ur sängen och in i bilen.
– Röken och ljusskenet syntes från motorvägen. Redan på håll kunde man se att det här var våldsamt och att huset var förlorat, säger Elisabeth Bringer Hallberg lite mer än en vecka efter den ödesdigra morgonen.
Platsen där ladugården stod är i dag full av grävmaskiner och personer som arbetar med att rensa undan och förbereda för nya provisoriska byggnader. En bit av polisens avspärrningsband hänger på ett staket. Utredningen pågår fortfarande och polisen har bland annat använt hundar för att söka efter spår. Ingenting har hittats som tyder på att branden skulle vara anlagd.
För Elisabeth Bringer Hallberg har händelsen ännu inte helt sjunkit in.
– Vi fick ju så många praktiska problem att ta itu med direkt och som fortfarande pågår. Det är försäkringsärenden, att hitta ersättningslokaler och lösningar för de djur som finns kvar. Jag bara jobbar på och det måste man göra. När problemen är lösta så får vi vara beredda på att det kan komma reaktioner.
När branden rasade dog 130 kor som fanns i ladugården. De djurskötare som arbetade med korna får hjälp att prata om händelsen med en psykolog.
– Det ska de göra tills de känner att det inte behövs mer. När man har hundra kor att hålla reda på så blir det inte samma relation som till en hund eller katt. Men kor är individer och har personligheter precis som andra husdjur och man fäster sig mer vid vissa. De var helt förtvivlade när det hände, de förlorade ju på sätt och vis sina arbetskamrater, säger Elisabeth Bringer Hallberg.
Elisabeth Bringer Hallberg tycker att det har varit skönt att ha mycket praktiska saker att ta hand om för att hålla tankarna borta från tragedin.
Skolledningen beslutade samma dag som branden att direkt skicka hem skolans elever för resten av veckan. Således har de flesta eleverna inte behövt se den utbrunna byggnaden och kropparna av de döda djuren.
– Alla tänker ju förstås på djuren och hur de dog. Vi har berättat att det inte är elden som dödat dem utan röken. Ett par elever som har varit väldigt engagerade i ladugården har varit riktigt ledsna. Men de repar sig nu, säger Elisabeth Bringer Hallberg som också har beslutat att eleverna inte ska prata med media.
– Vi har sagt att skolan ska vara trygg och att de ska få så lite påverkan av det här som möjligt.
Driftledaren Jan Wretemark beskriver morgonen den 15 januari som overklig. Han var snabbt på plats och fick bland annat hjälpa räddningstjänsten att dra ut gastuber från en byggnad i närheten.
– Det var som ett vulkanutbrott och det kom hela tiden stora flagor med glöd och aska.
Under morgonen var oron stor att branden skulle sprida sig till fler byggnader. Precis intill ladugården står en lada i trä full med halm som klarade sig. Jan Wretemark säger att det är ett rent under att byggnaden klarade sig och berättar att kablar i en elcentral i ladan hade förstörts av värmen. Att ett grisstall på andra sidan ladugården hade rivits bara veckor innan branden tror han räddade tragedin från att bli ännu större.
Jan Wretemark var tidigt på plats vid branden. "Det var som ett vulkanutbrott."
Företaget Peab var de som hade arbetat med att riva grisstallet. Att de hade god kännedom om platsen hjälpte dem när de åter fick åka ut till Vreta för att rensa upp efter branden.
– Vi hade koll på alla ledningar och det underlättade för oss att veta var vi skulle behöva stänga av vatten och så vidare, säger Johan Sääf, projektchef på Peab.
Deras arbete inkluderade även att stängsla området och plocka bort plåt för att polisen skulle kunna påbörja sin utredning.
– Det är skönt att det mer ser ut som en rivningsplats än en brandplats. Det tror jag är bra för alla, säger Johan Sääf.
Johan Sääf är projektchef på Peab. Ett av deras uppdrag har varit att samla in betong för återvinning.
Ladugården hade stått på platsen sedan 1974. Bara veckor efter att den brann ner skulle den rivas för att göra plats för en ny. Den nya byggnaden kommer byggas på ett sätt som gör den säkrare vid en brand.
– I nya ladugårdar har man i regel en brandcell runt riskområden, som personal- och teknikutrymmen, för att hindra en brand från att sprida sig, säger Jan Wretemark.
Ladugården som brann ner bestod av två byggnader som byggts ihop med en korridor.
– Det här har varit ett skräckexempel som försäkringsbolag har visat för andra lantbrukare. Framöver kommer vi titta noggrannare på skyddsavstånd mellan byggnader.
Elisabeth Bringer Hallberg och Jan Wretemark ser ut över platsen på Vreta utbildningscentrum där ladugården stod.