Efter valet blev rollerna i stadshuset ombytta. Majoritet och opposition bytte plats med varandra och det bytet präglade det politiska arbetet under året, tycker Rebecka Hovenberg. Det tog ett tag för alla att vänja sig, konstaterar hon.
– Jag tycker att tonen i fullmäktige har hårdnat. Där får vi alla idka självkritik och tänka över hur vi ska bidra till ett bättre debattklimat. I Linköping har vi annars alltid haft en bra ton, även när vi varit oeniga. Det här är också något för oss gruppledare att prata om. Vi har ett stort ansvar att värna den goda ton som varit.
Ett sätt, säger hon, vore om ledamöterna i alla partier, hennes eget inräknat, inte alltid tolkade allt som andra säger till det värsta och inte försöka fiska efter det som inte funkar.
– Man kan försöka förstå vad partierna vill åstadkomma.
Annars är sprängningen i somras, tillsammans med kommunens ekonomi det som präglat året, anser hon.
– Efter sprängningen har frågor om trygghet och integration fått stort politiskt fokus och med det också frågan hur vi skapar en trygg inkluderande kommun.
Miljöpartiet har kritiserat de besparingar, eller effektiviseringar, som Alliansen har gjort och i det ligger den stora skillnaden mellan MP, S och V, anser Rebecka Hovenberg.
– Det görs nedskärningar både i skola, omsorg och inom kultur- och fritid och det har vi varit kritiska till. Det skapar klyftor och det leder till oro i ett samhälle, som jag ser det.
Integration är en annan viktig fråga och här tycker hon sig se en förändring i ton hos flera partier.
– De andra partierna har en hårdför retorik och jag vill att miljöpartiet ska ha en mjukare linje. Jag tycker man ska fokusera på människors vilja att bidra och ta till vara den.
En fråga som inte fått så stort politiskt utrymme som den är värd, är klimatfrågan, tycker hon.
–Jag tycker alltid att man ska prata mer om miljö och klimat. Visst har den varit upp för diskussion, men generellt är det en fråga som är underdebatterad.
Men i den frågan gör hennes parti skillnad, framhåller hon.
– Vi har drivit på i klimatfrågan, det känner jag verkligen. Vi ligger på för att se till att Alliansen har en ambitiös klimatpolitik. Här har vi en positiv konfliktlinje. Det handlar inte om att partierna vill göra något, eller inget alls. I Linköping handlar det i stället om vem som vill göra mest och det är fantastiskt bra, för det gör att man verkligen kan driva klimatarbetet framåt.
Klimatet är också den fråga man måste ha i fokus på längre sikt.
– Vi behöver fundera mera på hur vi ska ställa om samhället. Hur vi lyckas skapa ett tryggt samhälle hänger ihop med frågan om hur vi lyckas lösa omställningen till ett klimatsmart samhälle. Det är saker som måste lösas tillsammans.
Men Hovenberg är samtidigt noga med att påpeka att det inte är individen som ska lösa klimatfrågan.
– Som privatperson kan jag ta ansvar för min egen lilla bit. Men jag kan inte ta ansvar för helheten, jag har inte rådigheten.
Hon blir rädd när hon – efter Madrid – ser världsledarnas totala oförmåga, eller rent av ovilja, att agera.
– Jag är glad att EU gick ut och var så tydliga ledare som de var. Även om inte Polen var med, så var alla andra ledare i EU med och det visar styrka.
Världen behöver länder som går före, säger hon och konstaterar:
– Jag är glad att Sverige är ett av de länderna. Känns som ljus i ett annat kompakt mörker.