Vår stad
Dessutom hade många av de redan befintliga serveringarna moderniserats och i vissa fall ändrat karaktär. En faktor som sannolikt påverkat utvecklingen var att 1955 hade spritserveringen på restauranger släppts fritt efter att varit ransonerad sedan 1919.
En av de serveringar som bytte skepnad hösten 1957 låg på Tanneforsgatan 1. Den byggdes då om från ölhall till grill. I samband därmed gavs den namnet Kopparporten eftersom entrédörren var kopparklädd. När portarna slogs upp 10 oktober 1957 klockan åtta på morgonen fanns det 16 grillrätter att välja mellan.
Tidningen Östgöten beskrev Kopparporten som en sevärdhet med sin moderna utrustning, bland annat luftkonditionering. Lokalens tilltalande färgsättning i rödbrunt, grönt och blått prisades liksom plastgolvet och den robusta, oömma möbleringen. Stolarna var tillverkade av amerikansk furu och borden av teak. Lokalen, som hade plats för femtio ätande, hade vissa dekorationer utförda av Linköpingskonstnären, målaren Bror Nilsson. Renoveringen uppgavs ha kostat 50 000 kronor.
Även Corren hade en positiv artikel om Kopparporten. Tidningen skrev att ölschappet hade förvandlats till en trivsam självbetjäningsrestaurang där man kunde få ett glas öl, en smörgås eller en måltid till måttligt pris.
Kopparporten ägdes av Linköpings Kafé AB, som grundades 1933 på initiativ av Linköpings Nykterhetsnämnd. Syftet var att sanera ölhallsverksamheten i staden genom att på, som man formulerade det, ett ur ordnings- och nykterhetssynpunkt tillfredställande sätt servera maltdrycker klass II, liksom kaffe och enklare mat. En flaska öl kostade 1958 40 öre. Några år senare fick man betala 1,25 för en sillsmörgås.
Staden hade, trots att det var ett antal privatpersoner som var ägare, ett betydande indirekt inflytande. Tre av styrelsens fem ledamöter liksom revisorerna valdes av stadsfullmäktige. Ägarnas vinster var starkt begränsade. Merparten av vinsten skulle nämligen delas ut till allmännyttiga, välgörande eller kulturella ändamål.
Bland de största bidragsmottagarna fanns Frälsningsarméns slumsystrar, vilohemmet Mors vila och Länkarna. Bolaget bekostade dessutom merparten av möblerna till von Lingens gård i Gamla Linköping.
I mitten av 1960-talet drev bolaget förutom Kopparporten också Lyktan, Brasken och Göran Dyk samt kioskerna på S:t Larsgatan 25, i Johannelund och Berga Centrum.
I slutet av 1960-talet avvecklades Kaféaktiebolaget.