Vår stad
Namnet förklaras av att den långa fasaden mot Hospitalstorget ursprungligen saknade dörrar. Entrén vätte helt enligt den tidens sed mot gårdssidan. Tillsammans med att tomterna omslöts av plank med låsbara portar ökades därmed chansen att stänga objudna gäster ute.
Byggnaden fick sitt nuvarande utseende vid en betydande om- och tillbyggnad som inleddes sommaren 1856. I samband därmed nyuppfördes längan mot Hospitalstorget, enligt bygglovet i stående timmer. Det var fastighetsägaren själv, byggmästaren Jonas Jonsson, som svarade för arbetet.
Sannolikt var det den hos Jonsson anställde civilingenjören Henric Elfwing som gjorde ritningarna till Portlösa. Förebilden synes vara den av Jonas Jonsson, efter stockholmsarkitekten Axel Nyströms ritningar, något decennium tidigare uppförda slottsbyggnaden på Blekhem i Tjust. Precis som Blekhem hade Portlösa ursprungligen nitton fönsteraxlar och en genomarbetad putsarkitektur. Formspråket är detsamma, men lite förenklat på Portlösa undantaget en betydligt mer betonad rusticering.
I byggnaden ingår ett äldre bostadshus. Huskroppen mot Nygatan uppfördes i mitten av 1700-talet som ett elegant, tvåvåningsbostadshus för gymnasieläraren Sven Sondén. Ända fram till Jonssons ombyggnad hade den ett högt och brant tak täckt med spån samt en timrad faluröd fasad.
De tre sista decennierna av 1700-talet ägdes och beboddes gården av lektorn Marcus Wallenberg. Där föddes midsommardagen 1774 hans son, likaledes kallad Marcus. Denne blev sedermera biskop i Linköping och far till finansimperiets grundare A O Wallenberg.
Jonas Jonsson var Linköpings förste storbyggmästare. Hans samtid sa att han byggt halva Linköping. Hans variant på empirbyggnader, kallad Jonsson- eller Tjustempire, blev stilbildande i staden under flera decennier i mitten av 1800-talet.
Jonas Jonsson kom själv att såväl bygga som äga en rad fastigheter i Linköping. Bland byggnader han uppfört kan Stora Hotellet nämnas. Vid några av stadens stora byggnadsprojekt i mitten av 1800-talet tillkallades arkitekterna från Stockholm alltmedan Jonsson anlitades som byggmästare. Det gällde bland annat det nuvarande stadshuset och järnvägsstationen.
I början av 1900-talet ägdes och beboddes gården av Edvard G:son Allard, som var stadens mest anlitade auktionsförrättare och boutredningsman. Han hette ursprungligen Gustafsson, men tog i samband med giftermålet 1890 sin hustrus efternamn.