Sedan 6 december har en färgglad och förarlös liten buss sakta rullat fram på campus. Längs en två kilometer lång sträcka stannar den vid åtta hållplatser för att ta ombord passagerare. Nu har den fått en kompis – eller rival – som ska ta testprojektet vidare.
– Sinsemellan är de ju konkurrenter om man ser det helt krasst. Men för oss är det ett samarbete så att de två ska kunna kommunicera med varandra och inte gå så tätt inpå varandra, säger Hugo Hardestam, projektledare på Transdev som tillsammans med bland andra initiativtagaren VTI, universitetet, kommunen och Östgötatrafiken står bakom projektet.
Bussarna, som är framtagna av de franska tillverkarna Easy Mile och Navya, har en maxhastighet på 15 kilometer i timmen och är utrustade med sensorer som känner av när det behöver bromsas för ett hinder. Enligt dagens lagstiftning måste varje buss ha en säkerhetsförare som kan ta över styret. Tanken är nu att dessa bussar ska åka varv efter varv runt campus för att testa hur det fungerar.
– Vi har valt en ganska komplicerad miljö med alla studenter och cyklar. Här får vi verkligen testa dem och se vilka saker som behöver utvecklas, säger Tomas Svensson, generaldirektör på VTI som också säger att nästa steg är att testa bussarna i Vallastaden.
Tekniken med förarlösa bussar har kommit långt men befinner sig fortfarande i sin linda när det kommer till att implementeras i större skala ute i trafik. Hur de förarlösa fordonen kommer att användas i framtiden och i vilken utsträckning är ingen helt säker på, men visioner finns.
– Man skulle kunna se det som ett komplement till den vanliga kollektivtrafiken, som en slags matartrafik till våra stomlinjer. Vi vill se vilka kundgrupper det här skulle kunna passa, hur tryggheten ser ut och vilka kostnader det kan bli, säger Carin Carelind, IT-chef på Östgötatrafiken.
Bussarna är eldrivna och laddas över nätterna och vid lunch. Att få ut fordon med mindre klimatpåverkan välkomnas av kommunalrådet Muharrem Demirok (C) som påminner om kommunens ambition att bli koldioxidneutrala till år 2025.
– Jag tror att det finns en symbolik i det här och när jag ser dessa fordon på gatan så får jag en känsla av hopp. Samverkan mellan teknik och människa är ett sätt att lösa de klimatutmaningar som vi står inför. Att se att de fungerar i en faktisk miljö är fantastiskt och jag blir glad av de här gulliga små bussarna, säger Muharrem Demirok (C).