– När en ambassadör från Kina går ut och hotar en svensk minister och svenska regeringen, ja då har man passerat gränsen. Då kan inte vi i Linköping fortsätta med våra kontakter. Det vore illojalt mot Sveriges regering.
Det säger borgmästare Lars Vikinge (C) om ett beslut som egentligen togs före jul. Något regelrätt beslut är det inte heller. Frågan hamnade i fokus när en kinesisk delegation i november mejlade och bad att få komma till Linköping. Det hände ungefär samtidigt som den kinesiske ambassadören uttryckte sig hotfullt mot kulturminister Amanda Lind och Sveriges regering.
– Då tyckte vi att det räckte. Nog fick vara nog, nu kan vi inte längre från politisk håll ha några kontakter med Kina, säger Lars Vikinge.
Andra svenska kommuner har också sedan tidigare brutit sina med Kina, då oftast med hänvisning till avsaknaden av mänskliga rättigheter.
Lars Vikinge representerar ett parti som tidigare, via gruppledaren Muharrem Demirok krävt ett stopp för fortsatt utbyte med Kina. Våren 2018 skrev han tillsammans med Jessica Eek (V) en motion om att stoppa utbytet mellan länderna och den utlösande faktorn var just fängslandet av den svenske medborgaren Gui Minhai.
Jessica Eek (V) är glad över beslutet om att frysa all kontakt med Kina
– Jag är stolt över att kommunen intar den ståndpunkten. Att vi står upp för mänskliga rättigheter och håller oss till samarbeten med demokratiska nationer.
Att kommunen inte längre vill ha med Kina att göra innebär inte att man inte fortsatt stöttar Linköpings universitets kontakter med Kina.
– Vi respekterar universitetet och deras prioriteringar. Jag tror också de ser ett delvis annat Kina. Det finns rimligtvis många inom den kinesiska universitetsvärlden som är djupt olyckliga över det som nu sker.
Universitetet har inte Kina som någon prioriterad kontakt, enligt Maria Engelmark som är direktör för internationella relationer vid Linköpings universitet.
– Vi har utbyte, framförallt studentutbyte, med flera kinesiska lärosäten. Dessa kommer vi inte att avbryta. Det är det sättet man kan arbeta på, för att främja en god utveckling i landet, säger hon.
Men relationerna är inte helt utan problem. Exempelvis har universitet i Nanjing och Fudan tagit bort rätten till akademisk frihet i de förordningar som styr universiteten.
– Där tittar vi gemensamt med andra svenska lärosäten på hur vi ska hantera det. Det kan vi inte låta passera, utan att markera.