Correns granskning visar att barn och ungdomar skickas till familjehem utanför länet, trots att det finns släkt och vänner som vill ta hand om dem.
Granskningen handlar också om hur bristen på handläggare drabbar tonårsfamiljer som har en insats av socialtjänsten. 19-åriga Maja fick ingen kontakt med socialtjänsten på grund av ”hög arbetsbelastning”, trots att hon hade den mest ingripande insatsen LVU. När Lina kom hem efter att ha vårdats för sina drogproblem hade hon beslut om LVU i hemmet, men fick inget stöd.
Här nedanför finns några av alla läsarberättelser.
Här kan du läsa hela chatten och dela med dig av egna erfarenheter.
"Låga löner leder till oerfarna socionomer"
Gällande löner så betalar Linköpings kommun även bland de sämsta i landet till socionomkonsulter. Det medför att man får nyutexaminerade socionomer som inte kan jobbet utan behöver stöd och handledning om det nu finns. Det leder till fler placeringar då nyexade inte kan något om hur man kan jobba med familjers problem. Det kostar mer och blir rättsosäkert för barnen i vår kommun."
“Oerfarna handläggare får ta komplexa fall”
”Ett stort problem är att oerfarna handläggare får ta komplexa och svåra fall. Jag driver ett konsulentföretag, som anställer familjehem, och jag har gjort otaliga orosanmälningar till Linköpings kommun. Men det slutade istället med att de inte ville anlita oss. Vi fick skulden för deras tjänstefel. När jag till exempel engagerade mig för en ungdom som bad om hjälp och som hade förtroende för mig fick jag samtal från handläggarna som sa att jag måste backa och att jag aldrig mer får prata med ungdomen.”
”Ingen planering när min son kom hem”
”Jag läste artikeln om Lina och kände igen mig. Min son var placerad på ett HVB-hem och när han kom hem fick vi ingen återkoppling. Ingen frågade hur jag kände inför hemflytt och kommande sommarlov. Ingen planering. Ingenting.”
”Jag kommer få torka mitt barns tårar”
Jag vrider och vänder mig varje kväll. För man väljer att inte nätverksplacera mitt barn. Att placera ett barn, med en kultur som är rena motsatsen till svensk kultur, i en svensk familj, det kommer innebära att barnet får en identitetskris. Jag kommer få torka mitt barns tårar.”
“Utan handläggare stannar allt kring barnen”
“I mer än ett halvår saknade ett av barnen en handläggare - och då står ju allting still runt barnet. Som familjehem behöver jag godkännande för vaccinationer, utvecklingssamtal, läkarbesök och ansökan till resursskola. Barnet får inte ens vägas och mätas av skolsyster utan godkännande. Men när man ringer till socialtjänsten kan ingen svara på nåt. Det drabbar ju barnen. Särskilt när det är barn som har extra behov av stöd. Så personalomsättningen påverkar i högsta grad barnen.”
“Ingen fick frågan“
”Vi har en bra relation till vårt barns biologiska nätverk och jag frågade faktiskt dem senast för ett par dagar sedan ifall de blev tillfrågade om att bli nätverkshem i samband med omhändertagandet. Jag fick svaret att ingen av barnets släktingar fick frågan.”
”Du kan berätta allt för mig – sen slutade hon"
”Jag har ett placerat barn som har svårt att berätta sin historia för vuxna. En socialsekreterare sa till barnet: Du kan berätta allt för mig. Nästa gång vi hade kontakt med socialtjänsten var hon inte kvar. Jag orkar inte längre höra att det inte finns resurser. Det är ju barn vi pratar om.”
“Vi ville bli familjehem åt min dotters kompis“
“Vi ville bli familjehem till dotterns kompis som hade det tufft hemma. Hennes handläggare på socialtjänsten tyckte att hon kunde bo hos oss. Så handläggaren kontaktade rekryteringsenheten. Men de sa att vi inte kunde bli familjehem eftersom vi bett om stödsamtal åt våra döttrar. Men det hade vi ju gjort utifrån vad som hänt med deras kompis! Det sjuka var att tjejen ändå fick bo hos oss, men vi kunde inte få stöd och coachning. Det är det som är systemfelet. Det slutade med att de istället placerade tjejen på ett HVB-hem.”
“Utreder inte närstående“
“Jag har tidigare varit familjehem, men de vill ändå inte utreda om jag kan ta hand om mitt eget barnbarn.”
“Jag har inte ens ett foto på mina barnbarn“
“Jag har inte fått ha någon som helst kontakt med mina barnbarn på fem år. Vissa dagar är man helt nere, när man hör om alla som pratar om hur roligt det är att träffa och umgås med sina barnbarn. Då mår man riktigt dåligt. Vi har inte ens fått ett foto på våra barnbarn på över fem år. Vi ansökte om att få bli familjehem, men enligt socialtjänsten var vi inte lämpliga för att vi hade stöttat och avlastat barnens mamma. Man känner sig helt maktlös.”
“Som mormor har jag inga rättigheter“
“Mitt barnbarn har varit omhändertagen två gånger. Jag bodde bara 300 meter därifrån och fick veta det av grannar och bekanta. När jag ringde socialtjänsten fick jag veta att de inte behöver upplysa mig om någonting för jag är inte part i målet. Nej, det måste hända något så att vi som är släktingar kan få ta hand om våra barn.”
“Ingen utreddes“
“Socialtjänsten tog ett av mina barnbarn. Vi gav namn på personer i nätverket som kunde vara familjehem, men de gjorde ingen utredning på någon av dem.”
Här kan du läsa hela chatten och berätta om dina egna erfarenheter.
Läs alla artiklar i serien:
Mamma Katarinas tuffa beslut: “Jag polisanmälde min dotter”
Födelsedagsbeskedet till Maja, 19: “Du måste flytta om två dagar”
Astrid, 10, ville bo hos farmor - tvångsflyttades från Linköping
”Det gör så ont att vara ett familjehemsbarn”
Läs chatten: “Jag kommer få torka mitt barns tårar”
Larmet: Tonårsfamiljer i kris får inte hjälp hos socialtjänsten
Släktingar får inte bli familjehem - enkät avslöjar skillnader
Politikerna efter granskningen: “Kontakta kommunalrådet!”
Efter granskningen: Nu ska alla släktingar som vill bli familjehem utredas