Struktur och ledning har saknats inom utbildnings- och arbetsmarknadsförvaltningens ledningskontor och högre chefer har inte tagit ansvar för att sköta sitt uppdrag fullt ut. Ledningen har jobbat utan att utvärdera vad insatser och projekt har gett för resultat. Analyser av skolors arbete har varit bristande och därför vet man inte hur bra som beslut och insatser har varit för Linköpings tusentals skolelever och anställda lärare. Det visar en granskning som gjorts av konsultföretaget Actea.
Den 58 sidor tjocka rapporten får utbildnings- och arbetsmarknadsförvaltningens ledningskontor att framstå som en verksamhet i delvis fritt fall.
Cirka 90 personer jobbar i förvaltningskontoret. De är tjänstepersoner på olika nivå som ska genomföra beslut som politiker fattar om skolan, vuxenutbildningen och arbetsmarknadsåtgärder. Actea har gjort drygt 20 intervjuer med avdelningschefer, sakkunniga, sekreterare och även politiska ordförande i barn- och ungdomsnämnden, bildningsnämnden och arbetsmarknadsnämnden.
Konsultföretaget har undersökt den ledningskultur som finns bland chefer i ledningsgruppen. Konsulterna har också undersökt och bedömt ledning, styrning och uppföljning inom kontoret, hur utbildningsdirektörens roll fungerar och hur stödfunktioner som sakkunniga, ekonomer och personalavdelning används.
Slutsatsen är att avdelningschefer är duktiga på att leda sin respektive avdelning men inte samverkar med varandra i ledningen för att ta gemensamt ansvar. Enligt rapporten finns det en kultur i ledningsgruppen av att inte alltid ta tag i frågor och utreda dem för att sedan fatta gemensamma beslut, istället tas ”korridorsbeslut” där vissa inte blir involverade.
Utbildningsförvaltningen ska ledas av en utbildningsdirektör, men under lång tid har den posten varit vakant eller skött av en tillfällig chef. Även ekonomichef inom förvaltningen har saknats en längre tid. Detta tycks ha lett till att avdelningschefer fattat beslut i frågor som borde ha hanterats på en högre nivå, av en direktör som i sin tur ska vara ansvarig inför de politiska ledarna. Samtidigt har chefsgruppen blivit svag i väntan på att ”någon annan” ska ta ansvar.
I de intervjuer som Actea gjort pekar flera intervjupersoner på att utbildningsförvaltningen har många sakkunniga anställda (cirka 18 personer) men att det är oklart om deras kunskaper används på rätt sätt. Även stödet från ekonomi- och personalavdelningen brister, bland annat för att personal är organiserad både på förvaltningen och ute på enskilda skolor.
Actea har också undersökt hur utbildnings- och arbetsmarknadsförvaltningens kontor följer upp resultaten av det som införs och pågår i kommunens skolor och i arbetsmarknadsinsatser. Både politiker och tjänstepersoner svarar att dokumentation av vad som görs, datainsamling och sammanställning av resultat är krångligt, ofta sker manuellt i word- och excelfiler och inte alltid sätts ihop till övergripande rättvisande bilder av hur det egentligen går för Linköpings skolor, för vuxenutbildningen eller i åtgärder för arbetslösa.
Det innebär i sin tur att det ibland finns brister i underlag som förvaltningen lämnar till politiker som sedan fattar beslut om hur Linköpingsbornas skattepengar ska fördelas.
”Acteas analys är att kvalitetsarbetet inte har det fokus på ledningsnivå som det borde ha” skriver konsultföretaget i sin granskningsrapport.