Mötet inleddes dock på ett litet ovanligt sätt. Ledamöterna reste sig och – med en tyst minut – hedrade de fullmäktigekollegan och socialdemokraten Nicke Bremer som gick bort i början av oktober.

En fråga som orsakade debatt var den om försvunna barn. Vid höstterminens start saknades 42 skolbarn. Trots efterforskningar har man fortfarande inte koll på vad som hänt ungefär hälften av dem. Förklaringar till en del fall är att familjen har flyttat och folkbokföringen släpar efter. Men i några fall är barnen försvunna och ingen vet vart. 

Det oroar Mikael Sanfridson (S), kommunalråd i opposition. Vem tar ansvar för detta, undrade han i en interpellation.

Ansvarigt kommunalråd Annika Krutzén (M), redogjorde för några av de åtgärder som kommunen gör. Men konstaterade också att kommunen inte har några möjligheter att hämta hem barn som finns utomlands.

– Vi måste göra tidiga insatser, det är sent när en orosanmälan kommer i maj, sa hon.

Mikael Sanfridson påpekade att frågan är angelägen och inte bara gäller barn vars föräldrar kommer från något annat land.

– Vi vet att det finns barn i Linköping som inte går i skolan och vi vet också hur viktigt det är senare i livet att ha klarat skolan och fått sina betyg, sa han.

Han var inte nöjd med svaret från Annika Krutzén och uttryckte oro för att ingen egentligen söker efter barnen och att man gör det för lätt för sig när man säger att barnen är utomlands.

– Vi vet inte det, för utredningarna är inte klara. Vi måste ta tag i det här för att barnen ska få skolgång och goda uppväxtvillkor.

Vilket fick Annika Krutzén att replikera att man gör allt man kan för de här barnen.

Magnus Engström (KD) efterlyste bättre rutiner för föräldrar att anmäla en flytt. Det skulle spara mycket arbete och oro, ansåg han.

Sverigedemokraten Patrik Westlund ansåg att problemet handlade om hederskulturer och klanstrukturer och att varje individ har en skyldighet att anpassa sig efter landets lagar.

Utökat samarbete mellan förvaltningar,  och tidiga insatser, var åtgärder som upprepades av flera ledamöter. Vilket fick miljöpartisten Maria Moraes att berätta att just ett sådant arbete har funnits i Linköping. En utåtriktad verksamhet som varit framgångsrik och efterfrågad av fler kommuner i landet, hävdade hon.

Det handlar om Shanazis hjältar och hjältinnor. Men den, sa hon, lades ner för två månader sedan. Visste ni det?