Linköping var tillsammans med Norrköping först i landet med maskiner som sopar och saltar gång- och cykelbanor. Det var vintern 2000–2001. Metoden används så fort ett snötäcke på en centimeter lagt sig på vägarna.
Satsningen har utökats och nu kommer sammanlagt 12, 6 mil av gång- och cykelnätet i Linköpings att halkbekämpas med salt- och sopmaskinerna, vilket är en utökning med drygt två mil jämfört med föregående vinter.
De två nya milen är inte enbart helt nya sträckor. Vissa avsnitt körs dubbelt, så att även fotgängare får ta del av satsningen.
Nytt från och med i år är också att inte bara en, utan båda sidor av hela eller delar av Drottninggatan, Djurgårdsgatan, Östgötagatan, Kaserngatan och Malmslättsgatan sopsaltas.
– Den här satsningen är möjlig eftersom vi nu har fyra specialfordon i drift istället för tre. Vi skapar ännu bättre vintercykling längs flera nya sträckor och har valt just dem för att de används mycket och bygger på det sopsaltade nätet på ett bra sätt, säger driftingenjör Carl Eriksson i en intervju på kommunens hemsida.
Sopsaltning har en del nackdelar. Det är ungefär fem gånger så dyrt som konventionell plogning och grusning. Det beror inte bara på att specialmaskinerna är dyrare utan också på att ambitionsnivån är högre på de sopsaltade vägbanorna.
Metoden har också fördelar. Cykelbanorna blir snö- och halkfria de allra flesta dagar under vintern. Man slipper också gruset som orsakar punkteringar, irritation och olyckor när snön har smält.