Jag skulle ju bara beställa något att äta, men en titt åt höger gav mig en flickas blick som jag aldrig kommer glömma.
En flicka inte mycket äldre än 10 år – med en blick som en 40-åring.
Hon pratade i telefon, hela hon utstrålade maximalt påslag, och tätt intill henne stod förklaringen:
En man så berusad att han inte kunde stå utan stöd.
Jag vet inte om mannen var flickans biologiska pappa, eller en annan släkting, men jag kunde lätt avgöra att 1) mannen var alkoholiserad och 2) flickan var van vid att hantera problemet.
Flickan styrde mannen med fast högerhand och skarpa blickar samtidigt som hon med vänsterhanden talade i telefon och skötte beställningen av mat.
Det här hade hon gjort förr, kanske mest innanför hemmets väggar, inte lika ofta mitt i den sena eftermiddagsrusningen med mängder av jämnåriga barn omkring sig.
Flickans blick, så totalt utan barnglitter, så totalt fylld av vuxenallvar, knockade mig fullständigt.
Men vad gjorde jag? Ingenting. Vad fanns där att göra? Flickan hade ju sorgligt nog total koll på läget och hade nog inte uppskattat en utsträckt hand från en man, jämnårig med den man hon kämpade för att få att stå upp.
Eller?
Jag tittade ett par gånger till, tills det var min tur i kön, beställde min mat och gick tillbaka till jobbet och åt.
Hela veckan har jag tänkt på de där minuterna i kön. På flickans öde, vilka spår medberoendet sätter för resten av hennes liv och hur många hon delar sitt öde med runt om i världen, barn som vuxna.
Enligt Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) är ungefär var sjunde svensk negativt påverkad av en närståendes drickande. Alltså ungefär 1,4 miljoner svenskar.
Under 2018 handlade svenskarna på Systembolaget för 38,4 miljarder kronor. 99,5 procent av det som handlades var alkohol, 0,5 procent alkoholfritt. Enligt CAN står Systembolagets försäljning för 66 procent av svenskarna alkoholkonsumtion.
I genomsnitt drack svenskarna (15 år eller äldre) motsvarande 8,8 liter 100-procentig alkohol. Det motsvarar i sin tur en genomsnittlig förbrukning på 6,5 öl eller 1,75 flaskor i veckan. Jämfört med 2017 har dessa siffror minskat med två procent.
– Under de senaste 10–15 åren har vi sett att svensken fortsätter att dricka vid lika många tillfällen, men däremot så dricker man mindre vid varje tillfälle. Det rena berusningsdrickandet har minskat, konstaterade CAN-utredaren Björn Trolldal när årets rapport presenterades.
Trolldal pekar på flera orsaker till den utvecklingen.
– Dels hälsotrenden som medför livsstilsförändringar. Men vi har också sedan 15 år tillbaka noterat en kraftig minskad konsumtion bland ungdom. Det är ett mönster som de tar med sig in i vuxenlivet.
IOGT/NTO:s rapport "Alkohol och äldre" visar hur frågan drabbar alla grupper. Där visar man på en påtaglig ökning av riskbruk bland 75-åringar. Mellan 1977 och 2006 ökade andelen äldre kvinnor med ett riskbruk från 1 till 10 procent. För äldre män ökade siffran från 19 till 27 procent.
Siffror som såklart sätter sina spår i samhällets kostnader. Missbruksutredningen 2011 visade att riskkonsumtion och beroendesyndrom beräknades kosta samhället 49 miljarder kronor år 2008.
Hårda fakta, men faktum kvarstår: alkohol är vår tids blinda fläck.
Ser vi ett riskbeteende säger vi inget, ser vi ett missbruk säger vi inget, ser vi ett medberoende säger vi inget, ser vi fylla säger vi inget, men ser vi någon som avstår alkohol frågar vi genast "Varför dricker inte du?".
Allt medan de drabbade gör allt de kan för att upprätthålla fasaden, där är en rämnad fasad är det värsta tänkbara.
Alex Schulman skrev bra i "Glöm mig" om barns lojalitet, hur de gör allt de kan för att hantera sin alkoholiserade förälder, att det inte finns i deras värld att konfrontera, bara att hantera, framför allt dölja.
Att som flickan jag mötte tvingas hantera problemet mitt i kön på ett fullsatt matställe måste vara mardrömmen.
Kanske borde jag ha sträckt ut handen?
Kanske borde jag ha konfronterat alla gånger jag mött ett riskbeteende?
Kanske kunde jag ha räddat någon?
Många frågor, men en sak vet jag: vi som är samhället kan aldrig lägga på drabbade barns axlar att be om hjälp. Barn är helt beroende av att människor i deras närhet hjälper dem. Är du kompis, släkting, granne, lärare eller annan närstående till ett utsatt barn, var modig och erbjud din hjälp.
Vi är för många som vänder bort blicken och går iväg.