Det råder ett lugn före stormen på fältet som breder ut sig mellan universitetet och Vallaskogen. Det är egentligen bara enstaka jordhögar och byggbaracker som avslöjar att något är på gång.
Framåt vårkanten kommer det här att vara en intensiv byggarbetsplats – många byggherrar ligger i startgroparna och så mycket som möjligt ska vara klart när det är dags för bomässa 2017.
Under ytan händer det desto mer. Tekniska verkens projektledare Gunnar Rydin visar oss in i en anonym, blå container och ner för en ranglig trappa. Så promenerar vi ut i det nya kulvertsystemet. Här är full ståhöjd, 2,2 meter, men kabelstegar och taklampor gör att vi får nytta av våra hjälmar då och då.
Kulverten är fylld av rör och ledningar längs sidor och tak. Här finns allt: fjärrvärme, vatten, avlopp, el, fiber och sopsuganläggning – alla Vallastadens sopor ska sugas till en central vid ett av parkeringshusen. Om någon kund beställer fjärrkyla finns det förberett för det också.
När kulvertsystemet är färdigbyggt blir det 1 800 meter långt – ännu återstår ett par hundra meter att bygga. Efter en stunds promenad känner jag mig ganska vilse och är glad att Gunnar Rydin är med som guide.
– Vi kommer att märka upp väggsektionerna med nummer så att det blir lättare att orientera sig, berättar han.
Här och var pågår arbeten. Kulvertarna av plast – alltifrån 2 till 31 meter långa – svetsas ihop. Fjärrvärmerör ansluts till värmeväxlare, tak isoleras. Med jämna mellanrum leder kulverten ut i större betongkamrar – det är härifrån som fastigheterna ska anslutas och det är genom kamrarnas tak man går ner om man i framtiden behöver göra större underhållsarbeten.
När Linköpings kommun beslutade sig för att satsa på en bomässa sattes ribban högt. Det här ska bli en stadsdel som är värd att visas upp. För Tekniska verkens del innebar det att försöka lösa infrastrukturen på ett nytt, bättre och mer hållbart sätt.
– Vi hade workshops och så småningom växte den här idén fram, berättar Gunnar Rydin.
Kulvertsystem finns det överallt i världen, ibland så stora att det går att köra lastbil i dem. Det unika i Vallastaden är dels kombinationen med plastkulvertar och betongkamrar, som med sin tyngd gör att plasten inte flyter uppåt i den vattenbemängda lerjorden. Dels lyckas man få in allt på liten yta, vilket är viktigt i Vallastaden. Det blir en ovanligt tätbebyggd, bilfri stadsdel med smala gator och det hade varit svårt att få plats med alla rör och ledningar på konventionellt sätt.
Ovan jord finns det stora fördelar med kulverttekniken.
– Vi frigör mark åt byggarna. Eftersom vi inte kommer att behöva gräva upp gatorna går ytorna att möblera med träd och cykelparkeringar, säger Klas Gustafsson som är vice vd på Tekniska verken.
Tekniken är dyrare än att göra som man brukar, lägga ner rören i en grusbädd.
– Men just i Vallastaden är det nog en likvärdig kostnad. Här är det så besvärliga markförhållanden och så trångt att det hade varit svårt med konventionell teknik, säger han.
På sikt finns det ekonomiska vinster att räkna hem. Plastkulvertarna ska hålla i 100 år och underhållsarbetena blir enklare. Med jämna mellanrum kan alla rör inspekteras för att se när det är dags att göra något. Tekniska verken har sökt två patent på tekniken som kanske kan ge inkomster i framtiden.
– Vi utvecklar och bygger samtidigt. Nu försöker vi effektivisera genom att få så mycket som möjligt prefabricerat, säger Klas Gustafsson.